Taggarkiv: Verkligheten

Maktvana botas med vanmakt?

image

Jag är uppriktigt förvånad över vad många av de upprörda röster och höttande nävar egentligen säger. Jag är skrämd av att censur blivit en allmänt accepterad lösning på ett problem som grundar sig i (en troligen berättigad) rädsla för begränsningar i uttrycks- och handlingsfriheten.

Jag är upprörd över att den utsatthet som drillat in människor i en helt oacceptabel hänsynslöshet.. över den växande uppfattningen att handling och behandling som cementerar och utökar den utsatthet är bästa medicinen mot dessa människors hänsynslösa agerande.

Jag känner en vanmakt inför med vilken lätthet minnet släpper taget om både helt avgörande detaljer och viktiga kontext utan vilka historien blir intetsägande och meningslös.. varken mer eller mindre substansiell än askungensagor, afrikanska fabler eller profetiska berättelser.

”Grand poobah of functionality!”

image

Silicon Valley job title generator

About Shingy

10 dumbest things said…

..eeh, you say what..?

This may be a gamble after having you reading that, but… at least you didn’t just finish a two hour lecture by an other ‘philosopher’ in the digital sphere realizing the coocoohead you are listening to belive in the ”occult conditions” and ”spiritual essence” of digital information as well as ”theonic energy sources”, ”chthonic energy forces” and so much more I would have liked to gone my lifetime without ever hearing about! But then I remind myself of articles like this one on the myth of AI and the panic headspinning slows down.

The problem maybe isn’t the coocooheads but the fact that they so obviously are coocooheads that we forget to explain ourselves in a way digitally ignorant people can comprehend? Or am I just just to kind to the coocoos?

I must admit it’s tempting to take on the
challenge of the job title generator.. ”Inhouse game-changer”, yeah
baby, bring it on! I know what I would like to change..!

Det var inte Nina Björk..

image

..men boken hade kunnat heta Under den vinröda prästkappan.

Om man nu ska argumentera för att religion är skadligt för att den
skapar ett bakåtsträvande och verklighetsfrånvänt tankesätt hos dess
trogna skara följare, att den per defenition är saboterande till sin natur
och sätter käppar i hjulen för vetenskap och förnuft, ovanpå detta som
kaka på moset använda det faktum att det begås fruktansvärda
övergrepp och grova brott i dess namn…

…då kanske man INTE ska luta sig mot Sigmund Freud och hans lära i
sin argumentation och där på följande försvar!! :facepalm:

Jag gnuggar fortfarande både öron och ögon. Did that just
happened??!


Varifrån kommer då detta plötsliga utbrott? Resonemanget finns att läsa i en bok på ämnet religionskritik som jag fått upprepade hänvisningar till så jag tänkte det var dags att läsa den. Hittills är jag lika förbluffad över det pseudovetenskapliga resonemanget som när jag tillslut läste Nina Björk. Man måste i båda fallen ha så enormt stora och uppenbara kunskapsluckor för att följa resonemanget på det sätt författaren tänkt sig. Och i annat fall så bara gapskrattar man i chock sida efter sida!

Det är synd för jag tror att det bidrar till
till polariseringen, och polariseringen i sig har mycket skadliga
effekter! (Med ”det” menar jag den kunskapsdissonans som uppstår
både inom och mellan grupper när ignorant desinformation och
bristfälliga resonemang sprids.)

Det här är något jag upplever som vanligt på båda sidor i
religionsdiskursen, även så vad gäller feminism och nu senast på
området ”digital filosofi” eller vad det nu kan komma att kallas i
framtiden (de filosofiska, existentiella och sociala frågorna kopplade
till datorer och den nya digitala tekniken).

”Call me unfair, but…”

image

A comment I never expected to be anything more than redundant, it was not so I’m glad I made it at the risk of stating the obvious. To long in an alternate reality..

Unfair competition already IS prohibited by law. It’s illegal to dump prices in short term to force other actors off the market. You can offer a better deal by fair means like reducing production cost or other expenses, but you can not use your accumulated capital to cover the loss for selling an underpriced product if that brings with it the risk of harming your competitors. Only when it can cause no harm to anyone but yourself is it allowed to compete threw loss by underpriced products. It is also not allowed for companies to make deals that close one or all other actors out of the market, this is a especially severe breach of bussiness ethics AND the law when it is a few main actors that together dominates the market threw this strategic move (NCC and some other companies got busted big times a few years ago for doing this). There are also prohibitions against monopolies in many countries including the US, where a corporation is forced to split up in two (or more) separate entitys which can not cooperate or close any deals that could come in conflict with the previously mentioned scenarios (which is why Coca-Cola are satisfied with the size of their market share and have no interest in growing unproportionate to their competition, they actually WANT Pepsi to succeed because that is the only way to grow in size without growing in market shares). Sweden already has these regulations and many more against unfair competition and monopolies and they have been implemented many times, it’s not something new and definitely not revolutionary. But people seems to have forgotten?

Sorgen tar slut många gånger

image

Jag har en vän som alltid får mig att tänka ur nya perspektiv genom sitt sätt att alltid säga hur det är, brutalt ärligt på det där viset de flesta andra skulle vara obekväm med. Och ut kommer ur mig alldeles färdiga ord på det som en halvtimme innan hade varit råa tankar, oöversättbara till mänskliga språk.

Idag blev jag påmind om vikten av att vara ledsen färdigt. Om hur när man är väldigt ledsen så måste få man vara väldigt ledsen tills dess att man är klar med hela ledsenheten. Man behöver bli klar med den innan den går över. Det är inte farligt att vara ledsen, det finns ingenting farligt med det alls.

P1 sände ett himlar bra program om sorg med samma konstaterande, det är inte farligt att vara ledsen, man kan inte sörja för mycket eller för länge. Och inte minst så är det inte tiden i sig som läker och gör det bättre, utan vad man gör med tiden. Att gå till gymmet eller smälla i sig en chokladkaka förändrar tveklöst hur man känner för stunden genom att påverka signalsubstanserna i hjärnan men de förändrar ingenting substansiellt i själva sorgearbetet i längden. De gömmer och trycker undan sorgen men de bearbetar ingenting. Man måste vara ledsen färdigt!

”Hur länge får man sörja?” heter avsnittet, det sändes den 29 okt som en del av Tendens serie om sorg. Det var sorg kopplad till dödsfall men jag tänker att det gäller all sorg och ledsenhet, jag har upplevt många nära förluster genom dödsfall och jag upplever att soegearbetet efter andra händelser i livet har många likheter just i detta att man -behöver- tillåta sig vara ledsen till dess att det ledsna tar slut.

Och man kan faktiskt vara glad mellan ledsenheten, om man nu verkligen känner så, den tar inte slut en gång utan många gånger livet ut. Man kan inte vara ledsen för mycket eller för länge så man ska inte vara rädd för att ”fastna i sorgen”. Och man ska aldrig någonsin varna någon annan för det!

Läsupplevelsen smakar aspartam

image

En recension av en bok jag inte tycker du ska läsa, så jag bryr mig inte om att nämna vilken. Behållningen ligger i vad jag kom till för insikter om språket, texten, orden, skrivandet och detta att krypa någon riktigt nära in på huden, sedan vidare in i huvudet för att surfa genom synapserna.

När man läser en bok och inte kan sluta, när man samtidigt ständigt känner ett slags syntetiskt avstånd till de händelser som beskrivs, något saknas! Texten är som sötningsmedel och utfyllnad blandat med en tablett generisk multivitamin.. jag vill hellre ha en halv apelsin, lite kött, några kokta potatis och den obligatoriska inlagda gurkan. Det behöver inte vara någon fransk gourmetmåltid eller hälsohippiens nyttobomb, bara lite vanlig hederlig riktig mat!

Jag vill att boken ska mätta.
Att vara sugen på mer hade inte varit en ledsamhet, och förätet däst vore ett helt okej utfall.. men det här.. fortfarande hungrig med avsmak för mer.. Icke acceptabelt! Inte när en historia har så enormt mycket att bjuda på, inte när varje sida är späckad av makalöst faktastoff som driver historien framåt.

Språket är det… språket saknar kurvor, det är två vänsterfötter iklädda en potatissäck som snubblar fram genom de svängiga charlestontakterna. Allt det huvudrollsinnehaverskan har för mycket av genom naturbegåvning och som med tiden slipas av hennes intelligens, det lyser med sin smärtsamma frånvaro i skrivandet. En säkert duktig journalist och gedigna efterforskningar gör tydligen inte en bra författare.

Orden faller fel, de stöter bort en och ger en märklig klinisk hållning. Ingen bevingad bestseller men kanske ska jag vara glad för det?

Det som saknas är i vilket fall precis det som romanens huvudperson -har-. Förmågan att krypa sig nära, att komma någon in på livet, att nästan skala av någon alla lager och krypa tätt intill, att låta någon känna ens andetag mot huden utan att det känns obehagligt påträngande på ett oönskat sätt.

Förmågan att både genom information, texter, berättelser och händelseförlopp komma någon in på livet. Lika mycket som förmågan att kunna göra det samma i verkliga livet med vanliga, riktiga, verkliga människor. Och jag undrar sorgset om det är där i den oförmågan som författarens fascination ligger, det är kanske där i förklaringen till onödigt nedlåtande personbeskrivningar ligger… maggropens aningar sprider obehag samtidigt som irritationen väcker en liten jävul i mig som vill knacka på en dörr, ta ett par medelålders händer i mina och ömt titta in i ögonen som var de första att läsa vart och ett av de där orden som kom att bli ett halvt tusen tryckta sidor och samtidigt innerligt viska ”Nedrighet talar för sig själv, du behöver inte skriva oss på näsan, tolka bevisen åt oss och sedan förkunna ännu en, din alldeles egna privata dom över något som redan är juridiskt och moraliskt överspelat många gånger om.” för att sedan vända på klacken.

Goda råd efter dyra upplevelser

image

När man behöver de här orden som mest har man redan betalat dyrt och därför önskar jag att de här råden fanns kostnadsfritt lättillgängliga för alla!

Precis när allt ordnar upp sig efter en kris eller en lång tids motgångar, när man äntligen ska återgå till vardagen.. precis då slår oron och ångesten till för många. Det kan vara rädslan för vad det skulle innebära om en epidemi växte till pandemiska mått, det kan vara oron för ett politiskt läge där identitetskontroller blivit en del av att resa med kollektivtrafiken, det kan vara att väpnad konflikt & krig krupit allt för nära och nu finns inom det som skulle varit gränserna för vår politiska och juridiska samarbetszon.

När man precis kommit ur en egen kris, när man precis lämnat ett personligt utsatt läge tror jag det är lättare än annars att ta till sig yttre kriser som lämnar andra människor i en utsatt och hotfull ställning. Det är ofta svårt att låta bli! Men det är inte rätt läge att kasta sig in i en ny kamp av det slaget.

”Jag har det ju bra nu, jag borde må bra också! Varför känns det så tungt?”

Det känns tungt nu just för att det tillslut äntligen är lugnt!

Första steget är att känna till att det funkar så, så att man kan förhålla
sig till det på rätt sätt. Det du behöver just nu är att både gå vidare
med det vanliga livet så som drygt borde varit hela tiden och samtidigt
bearbeta och integrera det jobbiga du varit med om så att den blir en
del av din historia (i betydelsen att det är en del av din erfarenhetsbank
, en av tusentals upplevelser du varit med om).

Sin egen historia är inget som någonsin blir färdigskriven, hela tiden
förstår man nya saker som sätter det redan upplevda i ett annat ljus.
Det ändrar inte det som faktiskt hände, det ändrar däremot ens egna
personliga förhållande till det som hände. I den processen ingår
osäkerhet och otrygghet som inte går att laga genom fysisk trygghet
eller en förutsägbar omvärld, tvärtom kommer just denna otrygghet
och säkerhet att göra allt för att bevisa att den yttre tryggheten och
förutsägbarheten är falsk (för det är vad den nyligen passerade
erfarenheten lärt dig).

När det händer är tiden kommen för att samla ihop alla bitarna (fast det är nu man mest av allt bara vill glömma och lämna det bakom sig) och sedan samla ihop alla de nya oroerna du beskriver och sedan göra två skattningar, 1. hur stark är känslan? hur mycket energi ger jag detta? hur mycket tid? hur mycket tid & energi Vill jag att detta ska få? och 2. är detta ett verkligt problem för Mig? är detta relevant och realistiskt att lägga tid & ork på? kan detta påverka mig i praktiken? om ja: kan jag påverka detta så att det inte längre kan påverka mig?

Den enda sanningstalaren?

wpid-dsc_1099-2-1.jpg

(En bakgata någonstans mellan Kaknästornet, tv-huset och TV4. Sveriges mediala Bermudatriangel?)

 

Att tysta politisk kritik med copyright

Vad är det egentligen som har hänt med nyhetsrapporteringen? Har ”pics or it didn’t happen”-kulturen tagit över till den grad att upphovsrättslagen blivit ett hinder?

Det finns ingenting som hindrar från att rapportera den här nyheten, det finns ingenting som hindrar repportrarna från att använda bilderna som underlag i sitt journalistiska arbete. De får inte publicera bilderna (och på så sätt tjäna lite extra på lösnummerförsäljning) men det finns ingenting som hindrar innehav eller dem att använda bilderna privat eller i sitt arbete.

I en tid där fotobevis ändå måste anses som en svag bevisföring om det inte styrks av vittnen, ett erkännande eller andra kompletterande uppgifter. I en värld där vem som helst kan prova Photoshop gratis i en månad och skapa ”fotobevis” på när på vad som helst har upphovsrätt och copyright blivit ett censurredskap och ett hinder i nyhetsbevakningen?

Låt oss acceptera att bildbevis har tappat sin absoluta sanningstalande ställning, låt oss spräcka bubblan, låt oss kliva ur denna ”pics or it didn’t happen”-hysteri. Kan vi inte istället ta en minut och fundera över vad som gått snett när det journalistiska arbetet inte längre förlitar sig på ordet som främsta förmedlare. Låt oss ta en stund och fundera över vad som hände när ”journalistkåren” blev till ”mediekåren”.

Det är bara löjligt att hon ens kommenterar copyright, det visar att hon precis som så många andra lever i den märkliga ”pics or it didn’t happen”-bubblan, lever i övertron på fotografiets sanningsvärde i en verklighet där bildmediet är manipulerbart med större precision än någonsin till en obetydlig kostnad. Och det gäller inte längre bara digitala bilder, vill man gå steget längre så låter man skriva ut filmnegativ från vilka man kan tillverka vanliga hederliga analoga fotografier.

Man kan aldrig tysta politisk kritik genom copyright! Ingen copyright kan hindra varken journalister eller privatpersoner från att uppmärksamma, belysa och kritisera händelser, varken de är politiska eller inte.

Skärpning!

Sur, vi, ve

image

Kan en text bara intressant helt utanför sitt sammanhang?  Vad händer när en kontext helt saknas? Vad gör att en text kan stå på egna ben, räcker det med ett språk som fångar eller måste varje text nå upp till en viss nivå av rationalitet på andra områden? Det här är ett experiment.

”När man är aktiv i intresseorganisationer och handikappföreningar ser man en väldigt annorlunda verklighet än den som beskrivs i den där texten. Många av dom som tillhör den gruppen sjukskrivna som beskrivs träffar aldrig personalen på arbetsförmedlingen, de gör nästan vad som helst för att aldrig behöva utstå det man blir utsatt för inklusive att gå utan ersättning de skulle ha rätt till och som skulle göra livet mycket mer drägligt, en ersättning som trots sin ringa storlek skulle göra stor skillnad. Jag träffar så många människor som helt eller delvis är försörja av sin partner eller sina föräldrar för de har sett vad alla dessa program och åtgärder och utredningar gjort med andra människor,de har varit med själva förut och gjort det som förväntas av dem och trasats sönder men det duger inte och de vill inte gå sönder fler gånger genom fler eldprov. De hankar sig fram på hobbyverksamheter och bisysslor, håller i en kurs i mattvävnad ena kvällen, håller en föreläsning om utbrändhet tre dagar senare (och fläker ut de allra mest smärtsamma delarna av den absolut jobbigaste perioden i livet inför 50 främlingar, för de vet att det ger högre minutarvode) och efteråt far de hem för att mata hönsen som ger några slantar extra och lyxen av proteinrika livsmedel som det annars inte finns budget till. Men det är ingen idyll att leva med självhushåll när man konstant ligger på bristningsgränsen! Det är inte något underbart kreativt leverne att ha fem såna ”fria” jobb när man saknar trygghet, stabilitet, förutsägbarhet och både ekonomiska likväl psykologiska marginaler i livet. Det är ren och skär överlevnad mellan kallsuparna. Det har blivit allt för vanligt att man som familj väljer att avstå den hjälp man skulle ha rätt till om man sökte för följderna är skrämmande ofta mer kostsamma än vad man får tillbaka. Och de som väger att gå vägen genom AF och Fk som nu mer samarbetar sömlöst… det gör så ont att se så många av dem backa 3-4 år, ja ibland 6 eller 7 år i läkningsprocessen efter en utbrändhet! Utbrändhet ger allvarliga långvariga skador på hjärnan som leder till nedsatt kognitiv förmåga under lång tid framöver, man lär sig med tiden att kompensera för det och man kan sinom tid träna upp sin förmåga men man har som regel kvar en sårbarhet och såna som arbetsförmedlingens arbetssätt ser ut på många håll så är det det absolut värsta tänkbara att låta en person med en sådan sårbarhet gå igenom. Det är fantastiskt att det finns människor som i detta system anpassar och skapar precis de förutsättningar som en person som antingen har en medfödd spårbarhet i form av tex ett neuropsykiatriskt funktionshinder eller en förnärvarad sårbarhet genom utbrändhet, trauma, långvarig obehandlad/felbehandlad depression eller annat..!! Det är en tragedi att det fortfarande hör till undantagen. En rolig egenhet det skapat är att de där fantastiska handläggarna är eftertraktade och det händer att man försöker påverka vilken handläggare som tillslut skall hålla i utredningen om man känner igen någon av guldkornens namn någonstans i processen. Allt är inte nattsvart, absolut inte! Men sådär rosaskimrade är det verkligen inte heller!!!”

Pudeln i vardagsrummet

image

Jag finner det otroligt intressant att så många politiska och ideologiska fenomen som vi idag ser som helt skiljda uppkom ungefär samtidigt och ur ungefär samma geografiska omnejd. Idéer och rörelser som idag påverkar oss i ett globalt perspektiv. Tänk så det kan bli!

Jag är fascinerad över hur länge minnet kan leva kvar utan att vi kommer ihåg vad som faktiskt hände. Jag förundras över hur totalt annorlunda världen ser ut och att dessa idéer kom precis i brytpunkten mellan det nya och det gamla. Hur såg världen egentligen ut ”innan”? Och tänk att detta nya ”efter” inte bara blivit det allmänrådande tillståndet i praktiskt taget hela världen utan att det dessutom raderat ut minnet av alternativet, av det tidigare rådande tillståndet.

Tänk att denna totala radering skett på vad som blivit längden av ett mannaminne. Tänk att hela denna förändring skett på vad som idag är bara lite mer än två tämligen gedigna men fullt rimliga livslängder i följd. Tänk att det enorma tidsspann som passerat idag kan räknas i blott två livslängder!

Perspektiv! Svindlande både i sin litenhet och sin storhet. Återstår gör bara att minnas det vi inte längre kan förstå så att vi kan börja dra sträcken mellan prickarna och se flodhästens konturer växa fram.