Taggarkiv: Personligt

No top filling

You have to choose, you have to make choices in life because that is the only way to have it all.

From time to time I forget this, or I allow myself to be mislead by the faulty belief that it’s about -doing- it all. Having it all is in many ways the opposite of doing it all, it’s about not having to do it all. It’s about only doing what you -really- want, only doing what matters to -you-.

For instance I don’t care to play PTA, it’s not my cup of tea so I don’t bother. But that is not enough, I recognise it as a conscious choice to make sure I am not bothered by my own absence  in the parental community.
Also I don’t sing in a quire, I’m not a member of a DIY-circle, I don’t keep animals or grow anything eatable and I don’t aspire to do so, I don’t participate in any athletic activities or watch sports. And since about four years I don’t even read daily newspapers or watch TV, in fact the only time I watch anything is in a social context or when I’m in bed to sick to read or write.

I don’t do it all! In fact I probably don’t do most things regarded as a part of regular life. Instead I aspire to have it all, I try to get everything I ever wanted and then some! But no matter how much I sought for something, regardless of how hard I have worked for it.. I intend never ever keep anything that isn’t truly pleasant and gratifying.

This does not mean I live a happy go lucky kind of life, it does not imply I expect every moment in life to be jolly and joyful, I don’t intend it to be.

It is all about not having hard feelings about not doing things I didn’t want to do anyways. It’s about not doing things that only fill out time. It’s about not doing things you hate out of obligation when it doesn’t really bring you (and the world) anything except more obligations.

When the going gets tough these are the chooses you have to make to not just ”hold it together” but to set your terms and keep on living under decent circumstances. In times of sweet luscious overflow these are the choice you should make to make sure you get that which you truly want instead of losing yourself and what you hold dear to the empty pleasure of instant gratification monkey on speed.

..de bär mig eller förgör mig.

Ibland bildas en ordström man inte riktigt kan förhålla sig till på ett tryggt och stabilt sätt än.. Man vet att de där orden talat klarspråk, men det är en brutal och exakt klarhet som bränner håll rakt genom kroppen likt en silverberlock på vampyrens bringa. Ord vars frätande kraft växer sig starkare med varje dag de lever som flyktingar, fördolda i skuggan. Ord lika explosiva som bomullskrut – att sprida dem med vinden är bara inte möjligt.

Mina ord. Min sorg. Min risk. Min styrka.

Försök inte vara snäll, är du snäll!

image

För ett år sedan översköljdes jag med ömkan och världen kastade sympatier på mig.
”Ååh, vad ledsamt att höra.”
”Nej, så tråkigt! Men du ska nog se att saker ordnar sig.”
”Jag beklagar! Jag förstår att du måste ha det jobbigt nu.”

För det är tydligen så man ska göra.. man ska inte först ta reda på hur personen det handlar om egentligen tagit det som hänt, man ska inte fråga hur det känns. Man ska inte försöka möta andra människor där de står.. Nej, man ska visa sina sympatier.

Det -var- mycket som var tufft då, men det som var absolut svårast att hantera, det som var jobbigast och som utan tvekan gjorde mest ont var alla dessa missriktade sympatier!
Jag förstår hur det måste ha sett ut, det gör jag! Jag förstår varför så många oroade sig för mig och min situation.

Nu, idag, ett år senare känner jag större sorg över hur världen omkring mig hanterade situationen och sitt bemötande jämtemot mig.. jag önskar självklart att saker hade blivit annorlunda! Precis som att jag önskar att jag inte hade dyslexi!.. Jag önskar alla mina syskon var i livet!.. Jag önskar alla var snälla och fick mig att må bra jämt!.. Jag önskar jag kunde hjälpa och laga alla människor jag någonsin mött som skulle behöva det!..

Jag önskar en jäklar massa saker här i livet! Och jag sörjer varenda en av dem fortfarande från tid till annan, men jag vill inte ha ömkan eller sympatier för någonting av det. Jag vill gärna bli sedd och mött i det. Där -jag- är, inte utifrån hur du känner inför det eller hur det ”passar sig” att bemöta sådant.

Det finns få saker som får mig att känna mig så liten, svag, utsatt, misslyckad, hjälplös och usel som just ömkan och sympatier. Jag har varit i verkligt utsatta situationer! Jag har misslyckats fatalt många gånger! Jag har varit sannerligen maktlös inför brutala faktum jag plötsligt stått inför! Så jag vet sannerligen vad det innebär.

Och jag är av egen erfarenhet av åsikten att ”What doesn’t kill you makes you weaker..” så det sista vi behöver är att göra varandra ännu svagare! För den där meningen har fått en sats till ”..but connecting with the people around you always makes you stronger.”, det har både livet och forskningen lärt mig.

P.S. Jag är inte rädd alls för att prata om hur du känner inför det som händer eller någon av den sortens saker jag varit med om. Det gör jag gärna, när helst du behöver det! Att våga prata öppet om hur du känner är att knyta an (connection) i lika hög grad som att prata om hur det är för mig att vara med om det.

Labels of contempt

image

”He who never dared anything that might really matter.”

”The one who only uttered two words.”

”Mr cheesy moves.”

”The overlord of weirdness, destructive behaviour, self-loathing and desolver of integrity.”

”The irresistible force of nature, gone with the wind.”

”The easygoing, laid-back and always lovingly accepting.”

”The painfully boring and utterly presumptuous.”

”The worshipper of conventions, a brutal enforcer of conformity, a destructive jante to be reconciled with, a consumer of everyone that lets it come close.”

”The always utterly honest, but painfully clueless bearer of unknown knowns.”

”The one who sees it as his mission to prove social structures right and social expectations wrong, preferably at the same time.”

”The straight forward, change driven, unerring anti-conformist.”

”The unconventional, fun-loving, change oriented and most unexpected phenomenon.”

Hundra slag i magen: Stolt normagnosi

image

”Känner verkligen inte för att gå på någon gräsmattereunion med dryga medelålders vuxenpoängjägare.. men nu börjar det ändå kännas som en bra grej, fortfarande skippa de vandrande Yes-flaskorna men åka och kramas och hänga […] i den fysiska verkligheten.”

”Jag är Hulken och det är bäst för dig att du övat på lågaffektivt bemötande.”

”Say what you like.. you are puny and your words are poison. Go away!” 

På skoltid: Viljans triumf?

image

Gustaf Fridolin: Lärandet kräver att eleverna engagerar sig

Jag är helt förbluffad över att vi har en skolminister som kan uttala sig på det sättet och få sitta kvar på sin post!

Det jag kanske borde skriva för att få många likes och hålla mig inom ramarna för den rådande diskursen är något i stil med

Jag begriper inte hur man kan tänka sig någon annan infallsvinkel än den att ”Varför är skolan så dålig på att skapa motivation och väcka engagemang?”

Men jag tänker inte göra det, för det är så jävlar korkat! Jag har inte ord att beskriva hur förbannad jag är över att man fortsätter bedriva en skolpolitik som talar om elevernas brist på motivation och engagemang som den felande länken i lärandet och hindret på vägen mot goda resultat.

Jag har skämts så fruktansvärt mycket för jag trodde verkligen på mina lärare när som år efter år sa "Hon kan bara hon vill.", "Vi ska hjälpas åt för att skapa en skolmiljö där du trivs så att du kan lära dig." och andra tomma floskler. Jag trodde verkligen att det var mitt engagemang det var fel på, bara min motivation hade varit lite starkare, om bara jag kunde laga min viljeförmåga så skulle det bli för mig så som det var för alla andra. Jag kommer ihåg att jag blev tillslut skickad till skolpsykologen som förklarade för mig att jag hade svårt att lära mig läsa och skriva för "jag var arg på vuxenvärlden och det här var mitt sätt att hämnas".. men eftersom jag inte ville öppna mig för henne och berätta om min ilska så kunde hon och skolan inte hjälpa mig.

Idag vet jag av egen erfarenhet att det inte var något fel på vilja, motivation eller engagemang. Jag har förvärvat kunskap om att alla de tre spelar en viktig roll i kognitiva processer (till exempel vid inlärning) men också att det faktiskt väldigt sällan är brist på någondera som står i vägen när det inte fungerar. Att de tre främst spelar en viktig roll i att få oss att göra någonting som vi har lätt för, som vi kan, sådant vi redan klarar av. De får oss att titta igenom listan med engelska glosor en gång till vilket förstärker minnet av det vi redan har lärt oss. De får oss att välja den odubbade japanska serien så vi lär oss känna igen de fem vanligaste uttrycken. De får oss att gå vägen där det är långa trappor att bestiga istället för flacka uppförsbacken den där soliga torsdagen.

Problemet med den sedan länge rådande skolpolitiken i Sverige är antagandet att man kan ha engagemang och motivation som utgångspunkt när man försöker förstå vad som gått snett eller hur man borde göra för att det ska bli rätt. Det är en farlig och naiv syn på människan som individ och som grupp! Det kommer ofrånkomligt att leda till skam- och skuldbeläggning, det spelar ingen roll om du är liberal och fokuserar på individansvaret på individen eller om du är socialist och fokuserar på samhällsansvaret.

Oberoende, njutbar, distingerad hängivelse

image

Det finns saker jag tar seriöst på och sen finns det saker som mest är på lek. Efter många tuffa år försöker jag hitta tillbaka till den fria leken. Det påmindes jag om av ett kort och som alltid tänkvärt stycke text av Gunilla Gerland.

Jag har svårt för regellekar och spel, som barn begrep jag mig oftast inte på dem, idag förstår jag dem men jag finner dem inte njutbara. De är inte rekreation för mig, de är fulla av hårt arbete.. inget annat.

Den fria leken, den vill jag gärna få in i livet varje dag om det går! Inte oseriöst men heller inte på blodigt allvar. Gärna med nytta som en naturlig följd, gärna med inslag av det allvarliga utan att avfärda eller förminska det. Leken uppstår och fortgår med hänsyn till de förutsättningar som situationen erbjuder, den är oändligt uppfinningsrik och hittar de mest fantasifulla sätt att leva vidare utan att tvinga fram några integritetskompromisser. Leken bygger på ärlighet och förutsättningslös interaktion, på intimitet.

Så snart det finns baktankar hos någon av deltagarna övergår delar av leken i att bli ett spel. Så snart det finns regler och givna roller som var och en inte är fri att förändra eller kliva ur när hen känner sig obekväm så har vi med ett spel att göra, inte fri lek. Så snart man ger sig in för att försöka befästa en vinnare eller en förlorare är det ett spel vi talar om, leken kan också innehålla tävlingsmoment, vinnare och förlorare men den går aldrig in för att befästa dem som roller.

Spel har den baksidan att dess regler och roller är viktigare än och står över rådande förutsättningar och integritet (personlig integritet, relationernas- och gruppens integritet, den fysiska omgivningens integritet osv). Spel är inte beroende av att ta hänsyn, tvärt om så är detta att inte fullt ut ta hänsyn en viktig beståndsdel. Vi behöver spel för att lära oss hantera världens oflexibilitet, spel är väldigt nyttiga och användbara verktyg! Spel har sin alldeles särskilda plats i livet och de måste få finnas. De kan också vara en mycket bra lösning när enskilda individers intressen krockar på ett olösligt vis men situationen måste fortlöpa till vägs ände.

När det som är nödvändigt hotas så blir jag genast väldigt seriös! Inte nödvändigtvis allvarlig men jag tar det på allvar.

Jag förnekar inte att rollekar, vilka kan vara förvillande lika spel, kan vara en konstruktiv lösning på ett praktiskt problem. Men oftast är det själva spelet som är problemet, som orsakat det omöjliga, som hotar det nödvändiga, som utrotat alla ärliga inslag och som effektivt mördat alla möjligheter till intimitet. Vi har helt enkelt för stor tilltro till regler, skyldigheter och förpliktelser.. vår benägenhet att falla tillbaka på system av strukturerade förutsättningar är för stark.. vår rädsla för den där totala tillgivenheten som leken erbjuder för det alldeles för smärtsamt! Med rätta kanske? För det livet lärt oss är ju att den som vågar sig på den får skylla sig själv när en spelare närmar sig och utnyttjar den för att slå mynt av tillfället.

Borde vi inte istället lära ut att skylla sig själv ska man -aldrig- om man blir dragen vid näsan! Självklart ska man använda sina förmågor förnuftigt inom rimlighetens gränser, men skulden ligger likt förbannat alltid kvar hos gärningsmannen.

Kognitivt karpaltunnelsyndrom

image

Jag minns ett liv som var för mycket länge sedan. Ett liv fyllt av fontänbad, långa promenader, mycket kaffe och glass. Ändlösa samtal om oförutfattade tankar kring livet och världen, när händelser och handlingar var ett med varandra och tiden, när skeenden var sekvensiella, när världen med allt det kända och det okända satt ihop.

Jag vill inte resa tillbaka dit, jag är inte nostalgisk eller sentimental. Men jag är glad att minnas det jag inte kom ihåg att jag glömt. Det kompletterar, som att få tillbaka full känsel i en hand efter tre år med karpaltunnelsyndrom. Man kommer aldrig tillbaka till där man var då, men man kan hitta tillbaka till någon nu stans.

Jag vet inte om det kommer badas i några fontäner och det blir nog inga långa promenader men det blir kanske mycket kaffe och glass. Det blir många mil bakom ratten och testa att besöka alla dyra utflyktsmål jag aldrig varit på. Och kanske, bara kanske kan skeenden bli sekvensiella igen när handlingar och händelser får sitt rättmätiga erkännande och länkas ihop.

Kaffe var det, mycket kaffe och glass!

– Livet betraktat från en solstol på skuggsidan. –