Kategoriarkiv: vetenskap

Falsk ekvivalens

image

Att tillåta sig ha preferenser där man erkänner att man känner olika inför olika personer är inte det samma som främlingsfientlighet, fördomar, att diskriminera någon grupp eller kollektiv särbehandling. Så länge vi håller fast vid föreställningen att bara vi kommer över hindret att behandla alla lika på individnivå i våra personliga kontakter så kommer ingenting att förändras. Vi slåss mot väderkvarnar samtidigt som den verkliga fienden i lugnt mak promenerar förbi oss och vinner land mitt i vårt synfält.

Varför tror ni att det är så vanligt med uttalanden som dessa? ”Ja, alltså invandrare vet man ju hur dom är men min granne Ahmed är en bra kille.” eller ”Kvinnor hamnar inte i företagsledningen för de förstår sig inte på affärer men Susanne är riktigt skarpsint och behärskad, hon ser direkt vad som behöver göras.”

Jo, för vår uppfattning om personer på individnivå är skild från vår uppfattning människor som kollektiv. Det är två helt skilda processer som båda är väldigt grundläggande funktioner som verkar finnas hos alla människor, det tycks vara hårdkådat i oss. Vi kan redan vid några månaders ålder dra väldigt avancerade slutsatser som kräver kategorisering av människor i olika grupper utifrån gemensamma nämnare. Och att människor redan från allra första början visar individuella preferenser inför olika människor är knappast någon nyhet.

Men bara för att båda dessa finns närvarande tidigt betyder inte att de har ett orsakssamband. Vad vi tycker om en människa på individnivå går oftast före vad vi tycker om någon av alla ”grupper” personen skulle kunna klassificeras in i. Samtidigt så verkar det som att vad vi tycker om den personen som individ inte nödvändigtvis påverkar vår syn på och åsikter om de ”grupper” personen kan kvala in i. Inte förrän vi gör det aktiva valet att ifrågasätta och omvärdera våra tankar om en grupp kommer dessa att förändras.

Så länge en så stor del av det antirasistiska arbetet fokuserar på metoden att bara vi kan få alla att se varandra som individer med lika värde och rättigheter så leder det till minskad rasism och främlingsfientlighet kan jag inte ta den på allvar, det visar bara att man inte alls har förstått problemet. Jag är helt och hållet med på målsättningen att alla skall bli behandlade utifrån den individ de är istället för utifrån vem de antas vara och jag är helt med på att alla ska ha samma rättigheter (både i lag och praktik). Jag ifrågasätter varken behov, syfte eller målsättning. Men metoden är befängd! Den är som att behandla borrelia med psoriasiskräm.

Plötsligt händer det!

IMG_5228_800

Jan Björklund fick sig en smäll på fingrarna av Martin Ingvar i förrgårdagens presskonferens om senaste skolutredningen. Det stod med eftertrycklig tydlighet klart att forskningen visar att vill man höja resultaten i skolan så behöver man lägga ansvaret för hur väl eleverna presterar på just skolan. Där är de två viktigaste faktorerna är lärarskicklighet och bedömningskulturens kvalitet. Och inte minst stod det klart att det är kontraproduktivt att försöka lösa problemet genom att ställa större krav på föräldrarna. Herr Björklund stod snällt och höll med om allt som om det inte alls gick stick i stäv med vad han brukar häva ur sig, det är sällan jag sett honom se så timid. Wow! Det är nog första gången jag hört Jan Björklund presentera någonting jag vill att de ska genomföra.

Märka ord

wpid-dsc_1404-1.jpg

Jag undrar hur solidaritet per definition kan vara motsatsen till främlingsfientlighet, de som är främlingsfientliga motiverar ju ofta sina åsikter och handlingar med att de utövar solidaritet med den egna gruppen. För mig är ordet solidaritet exkluderande, det implicerar ett val. Det finns intressanta studier på oxitocyn, en signalsubstans som ofta kallas ”lyckohormonen” eftersom höga oxytocinnivåer är starkt förknippat med en känsla av välbehag, lycka och att vara tillfreds. Att må bra helt enkelt. Oxytocin är också sammankopplat med att känna samhörighet och främjar anknytningen människor emellan. Länge har man antagit att oxytocin inte har några negativa effekter, att det skulle vara ett av få ämnen i den mänskliga kemin som saknar baksida. Men för några år sedan fann man att personer som får tillskott av oxytocin, samtidigt som dom känner starkare samhörighet med sina närmaste och tillhörighet i ‘den egna gruppen’ också blir mer fientliga mot andra, mot ‘dom’. Ökade oxytocinnivåer leder alltså både till att främja solidariteten och samhörigheten med sina medmänniskor och ökar benägenheten till främlingsfientlighet i samma mekanism.

Dels upplever jag solidaritet som ett överanvänt ord som urvattnats och likadels står det ofta utan någon tydlig definition. Och utöver det undrar jag om hela grundproblemet är korrekt analyserat, för ofta görs antagandet att medmänsklighet, anknytning och samhörigheten är motpoler till främlingsfientlighet, vilket verkar visa sig kunna vara helt felaktigt ända ner i neurokemin.

Olika eller inte?

wpid-dsc_1352-1.jpg

Varför finns det områden som enträget undanhålls från att prövas enligt vanliga vetenskapliga principer och arbetssätt? Det är inte några små ”novelty facts” som platsar bland IG-nobels kandidater utan stora ämnesområden som har en påtaglig inverkan på allas våra liv.

Varför är skolans arbetssätt inte evidensbaserade? Varför låter vi åsikter styra över fakta? Varför låter vi flera hundra år gamla seder och bruk få styra den institution vi säger ska odla grogrunden hos framtidens forskare, utvecklare och vetenskapsmän?

Det finns så mycket och lättillgänglig kunskap om beteendepsykologi och inlärning, varför används den i så många fall bara för den lilla gruppen vi kallar ‘elever med särskilda behov’? Hur kan vi låta några få personers helt oprövade teori få styra omstruktureringen av hela arbetslöshets- och sjukförsäkringssystemet, och då särskilt när denna teori visar helt sakna grund eller stöd i något man sedan tidigare undersökt på området? Hur kan man fortsätta bygga jämställdhetsarbete på kvinnokampen när den handlade om frågor som åtminstone i vårt land och större delen av ”vår del av världen” har drivits igenom och dagens utmaningar ligger någon helt annan stans?

Felet är inte det du tror

image

(Bilden hämtad från artikeln länkad nedan, som i sin tur hämtat den ur Agneta Sandströms avhandling.)

utbrändhet ger hjärnskador

Iiiiinteresting! Neurobiologins och neurologins koppling till psykiatrin och dess diagnoser slutar aldrig att häpna. Att tidigare subjektiva upplevelsebaserade diagnoser blir fysiskt mätbara och får en förklaring som hör hemma inom klassisk skolmedicin tror jag är jätteviktigt!

Och att medicinska diagnosers varande eller icke-varande diskuteras i riksdagen av människor utan sakkunskap där den nationellt agendasättande slutsatsen i frågan till syvende och sist avgörs av en tävling i retorik gör ju att man blir mörkrädd! DET är vad som är verkligt fel i vårt samhälle idag.