Kategoriarkiv: samhällsfrågor

Bakåtsträvande is the new black?

image

Det ligger någonting väldigt avigt i att översköljas av känslan att vara bakåtsträvande gammalmodig när man inser att det frihetsideal man har stämmer bättre med Beethovens än (vad det verkar) något av de idag rådande..

..och som kontrast samtidigt känna sig nästan osmakligt kontemporär när man sitter på bussen i rusningstrafiken tillsammans med alla andra östermalmashipsters och lyssnar på fångarnas kör från den opera som så passande var den första att spelas i Berlin efter krigsslutet, avigt med tanke på det starka ställningstagandet mot politisk censur som den förmedlar.

Det är någonting avigt och vrickat med dagens syn på både frihet och på skyldighet/plikt/ansvar. Som om allting ställts på huvudet men ingen ens märker det! Istället bråkas det om huruvida körsbäret ska ligga till höger eller vänster eller osynligt begravt mitt under kakan där den står i sin makabra åsyn med den nakna botten i vädret.

Det här ledde fram till ett aktivt sökande när jag tillslut inte kunde blunda för det längre, när jag kände mig så alienerad från andra människors tankar samtidigt som jag tappat all argumentationsförmåga.. ett tillstånd av självutplåning som tillsammans med en stor nypa tur ledde vägen rakt in i en smältdegel av briljanta sinnen* som ömsesidigt öppnade upp otänkbara nya världar för varandra.. något som i sin tur fick mig att både minnas gravsatta idéer och våga pröva dess validitet utifrån sin egen existens (tillskillnad från att pröva dess validitet i ett externt färdigt koncept, en individuell världsbild, i förhållande till en ideologisk grund eller liknande).

Sökandet har katalyserat fram en solid begreppsvärld som inte bygger på ord eller uttryck, utan på att förstå innebörder, skeenden, nyckelhändelser och framför allt bygga upp förståelse för vilken syn och vilka kunskaper personen som talat eller skriver har samt vilka konsekvenser detta kan tänkas ha på resonemanget hen för.

Den som inte känner till Isis-kulten kommer rimligtvis att ha svårt att förstå hur Madonnadyrkan kunde bli en sån plötslig viktig del att stoppa in i den heliga texten strax innan mitten av det första årtusendet.

Och den som inte gått in för att undersöka de första groddarna som har en reell ärlig chans att slå en stadig rot på det nya området ”digital metafysik” eller ”digital politisk filosofi”.. den har förmodligen The pure and blissful state of mind det innebär att ännu inte behöva inse att detta håller på att utvecklas till någonting som snarare liknar ”digital teologi” med alla sina övernaturliga krafter, domedagsprofetior och transcendenta tillstånd.

Kanske är det allra mest bisarra att se intelligenta och bildade men ack så
elektronikblinda människor, som med sina skygglappar av ignorans springer rätt i fåran tillsammans med resten av flocken icke ont anande nytroende, precis som vilken hängiven lärd aktningsvärd troende högreståndsman som helst runt år 1800. Och helt plötsligt är vi tillbaka brevid Beethoven..

..fast i en värld av fullständigt godtycke i den intellektuella och teoretiska världen och där hela det filosofiska tänkandet ställts på huvudet och sedan halkat runt, smetats ut och skopats ihop på nytt.

* SB, Smältdegel av Briljans <3

Det var inte Nina Björk..

image

..men boken hade kunnat heta Under den vinröda prästkappan.

Om man nu ska argumentera för att religion är skadligt för att den
skapar ett bakåtsträvande och verklighetsfrånvänt tankesätt hos dess
trogna skara följare, att den per defenition är saboterande till sin natur
och sätter käppar i hjulen för vetenskap och förnuft, ovanpå detta som
kaka på moset använda det faktum att det begås fruktansvärda
övergrepp och grova brott i dess namn…

…då kanske man INTE ska luta sig mot Sigmund Freud och hans lära i
sin argumentation och där på följande försvar!! :facepalm:

Jag gnuggar fortfarande både öron och ögon. Did that just
happened??!


Varifrån kommer då detta plötsliga utbrott? Resonemanget finns att läsa i en bok på ämnet religionskritik som jag fått upprepade hänvisningar till så jag tänkte det var dags att läsa den. Hittills är jag lika förbluffad över det pseudovetenskapliga resonemanget som när jag tillslut läste Nina Björk. Man måste i båda fallen ha så enormt stora och uppenbara kunskapsluckor för att följa resonemanget på det sätt författaren tänkt sig. Och i annat fall så bara gapskrattar man i chock sida efter sida!

Det är synd för jag tror att det bidrar till
till polariseringen, och polariseringen i sig har mycket skadliga
effekter! (Med ”det” menar jag den kunskapsdissonans som uppstår
både inom och mellan grupper när ignorant desinformation och
bristfälliga resonemang sprids.)

Det här är något jag upplever som vanligt på båda sidor i
religionsdiskursen, även så vad gäller feminism och nu senast på
området ”digital filosofi” eller vad det nu kan komma att kallas i
framtiden (de filosofiska, existentiella och sociala frågorna kopplade
till datorer och den nya digitala tekniken).

Goda råd efter dyra upplevelser

image

När man behöver de här orden som mest har man redan betalat dyrt och därför önskar jag att de här råden fanns kostnadsfritt lättillgängliga för alla!

Precis när allt ordnar upp sig efter en kris eller en lång tids motgångar, när man äntligen ska återgå till vardagen.. precis då slår oron och ångesten till för många. Det kan vara rädslan för vad det skulle innebära om en epidemi växte till pandemiska mått, det kan vara oron för ett politiskt läge där identitetskontroller blivit en del av att resa med kollektivtrafiken, det kan vara att väpnad konflikt & krig krupit allt för nära och nu finns inom det som skulle varit gränserna för vår politiska och juridiska samarbetszon.

När man precis kommit ur en egen kris, när man precis lämnat ett personligt utsatt läge tror jag det är lättare än annars att ta till sig yttre kriser som lämnar andra människor i en utsatt och hotfull ställning. Det är ofta svårt att låta bli! Men det är inte rätt läge att kasta sig in i en ny kamp av det slaget.

”Jag har det ju bra nu, jag borde må bra också! Varför känns det så tungt?”

Det känns tungt nu just för att det tillslut äntligen är lugnt!

Första steget är att känna till att det funkar så, så att man kan förhålla
sig till det på rätt sätt. Det du behöver just nu är att både gå vidare
med det vanliga livet så som drygt borde varit hela tiden och samtidigt
bearbeta och integrera det jobbiga du varit med om så att den blir en
del av din historia (i betydelsen att det är en del av din erfarenhetsbank
, en av tusentals upplevelser du varit med om).

Sin egen historia är inget som någonsin blir färdigskriven, hela tiden
förstår man nya saker som sätter det redan upplevda i ett annat ljus.
Det ändrar inte det som faktiskt hände, det ändrar däremot ens egna
personliga förhållande till det som hände. I den processen ingår
osäkerhet och otrygghet som inte går att laga genom fysisk trygghet
eller en förutsägbar omvärld, tvärtom kommer just denna otrygghet
och säkerhet att göra allt för att bevisa att den yttre tryggheten och
förutsägbarheten är falsk (för det är vad den nyligen passerade
erfarenheten lärt dig).

När det händer är tiden kommen för att samla ihop alla bitarna (fast det är nu man mest av allt bara vill glömma och lämna det bakom sig) och sedan samla ihop alla de nya oroerna du beskriver och sedan göra två skattningar, 1. hur stark är känslan? hur mycket energi ger jag detta? hur mycket tid? hur mycket tid & energi Vill jag att detta ska få? och 2. är detta ett verkligt problem för Mig? är detta relevant och realistiskt att lägga tid & ork på? kan detta påverka mig i praktiken? om ja: kan jag påverka detta så att det inte längre kan påverka mig?

Sur, vi, ve

image

Kan en text bara intressant helt utanför sitt sammanhang?  Vad händer när en kontext helt saknas? Vad gör att en text kan stå på egna ben, räcker det med ett språk som fångar eller måste varje text nå upp till en viss nivå av rationalitet på andra områden? Det här är ett experiment.

”När man är aktiv i intresseorganisationer och handikappföreningar ser man en väldigt annorlunda verklighet än den som beskrivs i den där texten. Många av dom som tillhör den gruppen sjukskrivna som beskrivs träffar aldrig personalen på arbetsförmedlingen, de gör nästan vad som helst för att aldrig behöva utstå det man blir utsatt för inklusive att gå utan ersättning de skulle ha rätt till och som skulle göra livet mycket mer drägligt, en ersättning som trots sin ringa storlek skulle göra stor skillnad. Jag träffar så många människor som helt eller delvis är försörja av sin partner eller sina föräldrar för de har sett vad alla dessa program och åtgärder och utredningar gjort med andra människor,de har varit med själva förut och gjort det som förväntas av dem och trasats sönder men det duger inte och de vill inte gå sönder fler gånger genom fler eldprov. De hankar sig fram på hobbyverksamheter och bisysslor, håller i en kurs i mattvävnad ena kvällen, håller en föreläsning om utbrändhet tre dagar senare (och fläker ut de allra mest smärtsamma delarna av den absolut jobbigaste perioden i livet inför 50 främlingar, för de vet att det ger högre minutarvode) och efteråt far de hem för att mata hönsen som ger några slantar extra och lyxen av proteinrika livsmedel som det annars inte finns budget till. Men det är ingen idyll att leva med självhushåll när man konstant ligger på bristningsgränsen! Det är inte något underbart kreativt leverne att ha fem såna ”fria” jobb när man saknar trygghet, stabilitet, förutsägbarhet och både ekonomiska likväl psykologiska marginaler i livet. Det är ren och skär överlevnad mellan kallsuparna. Det har blivit allt för vanligt att man som familj väljer att avstå den hjälp man skulle ha rätt till om man sökte för följderna är skrämmande ofta mer kostsamma än vad man får tillbaka. Och de som väger att gå vägen genom AF och Fk som nu mer samarbetar sömlöst… det gör så ont att se så många av dem backa 3-4 år, ja ibland 6 eller 7 år i läkningsprocessen efter en utbrändhet! Utbrändhet ger allvarliga långvariga skador på hjärnan som leder till nedsatt kognitiv förmåga under lång tid framöver, man lär sig med tiden att kompensera för det och man kan sinom tid träna upp sin förmåga men man har som regel kvar en sårbarhet och såna som arbetsförmedlingens arbetssätt ser ut på många håll så är det det absolut värsta tänkbara att låta en person med en sådan sårbarhet gå igenom. Det är fantastiskt att det finns människor som i detta system anpassar och skapar precis de förutsättningar som en person som antingen har en medfödd spårbarhet i form av tex ett neuropsykiatriskt funktionshinder eller en förnärvarad sårbarhet genom utbrändhet, trauma, långvarig obehandlad/felbehandlad depression eller annat..!! Det är en tragedi att det fortfarande hör till undantagen. En rolig egenhet det skapat är att de där fantastiska handläggarna är eftertraktade och det händer att man försöker påverka vilken handläggare som tillslut skall hålla i utredningen om man känner igen någon av guldkornens namn någonstans i processen. Allt är inte nattsvart, absolut inte! Men sådär rosaskimrade är det verkligen inte heller!!!”

Åsikter – den automagiska lösningen?

 0001_rosa

(Nej, jag bara skojar. Självklart har jag inte konverterat till rosa!)

 

Politik, politik, politik över allt.. det hade kunnat varit något bra, något intressant, något som kändes viktigt! Men..

Detta är en kommentar till en text som kritiserar Aliansens politik och ber oss läsare inse att en förändring bör komma till stånd genom det kommande valet. Textförfattaren förespråkar egentligen inte något särskilt alternativ utan argumenterar bara för vad som skulle kunna summeras som ”Snälla låt oss välja någonting annat nästa gång!”. Här kommer min förklaring till varför jag i dagsläget varken vill välja lika eller välja olika: 

Problemet har varit att de hade en massa fina ideer om att ”Nu ska vi äntligen göra allting så mycket bättre!” men de var helt clueless om hur detta skulle genomföras eller hur någonting i den verkliga världen egentligen fungerar. De har i väldigt många år gjort precis alla missar man kan, de har samlat till synes random människor helt utan kunskap eller erfarenhet på området i arbetsgrupper som fått hitta på någonting som låter bra vilket sedan har satts till verket.

Problemet kvarstår att ingen i svensk politik idag har någon verklig erfarenhet eller kunskap om hur fasiken saker fungerar, de har väldigt många väldigt fina ideer som låter jättebra (nåja, inte för alla men för ett tillräckligt stor andel människor att kunna sätta dom i riksdagen). Ingen går att ta det minsta på allvar som det är idag! När någon vågar ställa sig upp och säga ”Såhär ser min vision ut, såhär önskar jag resultatet blir. Jag har inte alla svar om hur det ska gå till och jag o mina kompisar kan inte uppfinna den perfekta lösningen men vi kommer göra vad vi kan för att minska får inkompetens och vi kommer att ta hjälp av de människor som faktiskt kan såna här saker. Vi kommer att samla de främsta experterna vi kan hitta och i den mån försöka rekrytera de som faktiskt genomfört den här sortens reform med goda resultat som stämmer överens med vår målbild. Vi vet inte ens riktigt hur man sätter ihop effektiva och fruktbärande utredningar så vi kommer ta hjälp av de som är bäst även på det området för att optimera våra chanser att lyckas och minimera risken av vår egen okunskap och bristande erfarenhet sätter käppar i hjulen. Vi hoppas att vi har ert förtroende i att gå vidare med detta.”

Fi får mammor att vara hemma utan ersättning

20080929(001)_800

Nu pratas det millimeterrättvisa i föräldraförsäkringen igen – av rättviseskäl. Kvinnor tar i genomsnitt ut 3/4-delar av all föräldrapenning vilket ger konsekvenser både i pension och på arbetsmarknaden. Detta skall utjämnas genom att individualisera föräldraförsäkringen, allt enligt Fi’s plan.

Nu finns det bara ett väldigt stort problem i den här tanken, det är kvinnorna som förlorar på dess konsekvenser. Fler kvinnor kommer att ta ut obetald föräldraledighet under barnets första år för att i utbyte kunna säkra sitt SGI under kommande år och behålla samma möjlighet till förlängd semester och arbetstidsförkortning som den andre föräldern.

För de där 2/3-delarna som skiljer är i princip uteslutande kopplat till barnets första 6 månader i livet. Det har med hormoner, amning och anknytning att göra. Att under ~8 månader ha delat vardag och påverkat varandras liv under varje minut.

Det har också med lagar och regler i barnomsorgen att göra. Barnomsorg är subvensionerad från den dagen barnet fyller 1 år, innan dess förekommer i princip ingen barnomsorg på icke-ideell basis bortsett från den omsorg som föräldrar, och i vissa särskilda fall andra närstående, sörjer för sina barn inom ramarna för föräldrarpenningen.

Från och med andra halvan av barnets första levnadsår ljusnar jämlikhetssiffrorna. Det som kommer att hända om föräldrapenningen, så som den ser ut idag, dras till millimeterrättvisa är att många fler kvinnor kommer att välja att stanna hemma helt utan ersättning, något som kommer påverka deras pensioner negativt i en långt mycket större utsträckning än status quo! Det som kommer hända är att de kvinnor som inte har de ekonomiska förutsättningarna att avstå inkomst under barnets första levnadsår när SGI är skyddat kommer vara i ett konstant underläge jämtemot den andre föräldern som fortfarande har friheten som ett stort antal sparade föräldradagar ger. Det som kommer att hända är att långt många fler kvinnor än idag kommer att få sitt SGI nollat och därmed förlora både den trygghet som sjukförsäkringssystemet erbjuder och drabbas av uteblivna pensionsgrundande inkomster när ersättningen för både sjukdagar och VAB sänks eller helt uteblir. Det som kommer att hända är att allt fler föräldrar kommer att av stratetiska skäl välja bort gemensam vårdnad då rätten att ta ut föräldrapenning inte är kopplad till de juridiska föräldrarna utan till vem eller vilka som står som vårdnadshavare.

Vafan, Fi… tänk till lite!!!

Choose life

10170810_10152065709368137_705463492_n

Den här typen av citat i bildformat cirkulerar flitigt och jag brukar bläddra förbi dem utan att ens läsa. Men den här gången var det texten som följde bilden jag fastnade för, en invit till att föra ett samtal: ”Hur väljer man bort en energitjuv? Människovärdet är okränkbart, hur grova förseelse berättigar att man tar avstånd från någon som å sin sida vill vara nära en själv? När har man ansvar och när är man fri att välja själv?” Här kommer mina svar:

Ansvaret jämtemot dig själv är större än ansvaret inför andra. Jag har inte alltid tänkt så men de senaste åren så går tankarna mer och mer mot att jag har ett ansvar jämtemot mig själv att göra bra saker som bygger upp mig, tryggar min tillvaro och får mig att må bra. Samtidigt så har jag ett ansvar jämtemot andra att inte genom aktiva val skada, såra eller bryta ner dom. När det kommer till närstående så som barn, mycket nära vänner och sin respektive ligger ansvaret någonstans därimellan. Jag har i detta också ett ansvar jämtemot mig själv att inte låta andra skada, såra eller bryta ner mig. I första hand genom att säga ifrån och när nödvändigt om det sker upprepade gånger genom att ta avstånd från dem.