Kategoriarkiv: politik

Hatar, hatar inte..

image

Till den som rivit sönder och kastat valsedlar och partipolitiskp reklam i trapphuset nedanför min postbox (eller kanske mest till
alla andra som någon gång skulle få en impuls att göra samma sak): Jag förstår att du säkert gjorde som du gjorde av frustration
och kanske helt befogad ilska, men kan du inte försöka att ta den känslan ett steg längre nästa gång och göra något konstruktivt?
Riv i småbitar av glatta livet men ta sen med skräpet ut till soptunnan som står utanför porten. För den där konfettin är väl
igenkänbar och lika mycket ett reklambudskap som pappret var när det var helt. Nästa gång kan du väl kasta det bortom synhåll för
oss grannar och våra gäster, lägg ditt några reklamblad och röstsedlar för ett parti du stöttar och ser som förebilder istället!
Visa dagar känns det som att det bara finns två alternativ och att valet handlar om vem man hatar mest och har minst skrupler om
att gå till personangrepp mot.

Åsikter – den automagiska lösningen?

 0001_rosa

(Nej, jag bara skojar. Självklart har jag inte konverterat till rosa!)

 

Politik, politik, politik över allt.. det hade kunnat varit något bra, något intressant, något som kändes viktigt! Men..

Detta är en kommentar till en text som kritiserar Aliansens politik och ber oss läsare inse att en förändring bör komma till stånd genom det kommande valet. Textförfattaren förespråkar egentligen inte något särskilt alternativ utan argumenterar bara för vad som skulle kunna summeras som ”Snälla låt oss välja någonting annat nästa gång!”. Här kommer min förklaring till varför jag i dagsläget varken vill välja lika eller välja olika: 

Problemet har varit att de hade en massa fina ideer om att ”Nu ska vi äntligen göra allting så mycket bättre!” men de var helt clueless om hur detta skulle genomföras eller hur någonting i den verkliga världen egentligen fungerar. De har i väldigt många år gjort precis alla missar man kan, de har samlat till synes random människor helt utan kunskap eller erfarenhet på området i arbetsgrupper som fått hitta på någonting som låter bra vilket sedan har satts till verket.

Problemet kvarstår att ingen i svensk politik idag har någon verklig erfarenhet eller kunskap om hur fasiken saker fungerar, de har väldigt många väldigt fina ideer som låter jättebra (nåja, inte för alla men för ett tillräckligt stor andel människor att kunna sätta dom i riksdagen). Ingen går att ta det minsta på allvar som det är idag! När någon vågar ställa sig upp och säga ”Såhär ser min vision ut, såhär önskar jag resultatet blir. Jag har inte alla svar om hur det ska gå till och jag o mina kompisar kan inte uppfinna den perfekta lösningen men vi kommer göra vad vi kan för att minska får inkompetens och vi kommer att ta hjälp av de människor som faktiskt kan såna här saker. Vi kommer att samla de främsta experterna vi kan hitta och i den mån försöka rekrytera de som faktiskt genomfört den här sortens reform med goda resultat som stämmer överens med vår målbild. Vi vet inte ens riktigt hur man sätter ihop effektiva och fruktbärande utredningar så vi kommer ta hjälp av de som är bäst även på det området för att optimera våra chanser att lyckas och minimera risken av vår egen okunskap och bristande erfarenhet sätter käppar i hjulen. Vi hoppas att vi har ert förtroende i att gå vidare med detta.”

Plötsligt händer det!

IMG_5228_800

Jan Björklund fick sig en smäll på fingrarna av Martin Ingvar i förrgårdagens presskonferens om senaste skolutredningen. Det stod med eftertrycklig tydlighet klart att forskningen visar att vill man höja resultaten i skolan så behöver man lägga ansvaret för hur väl eleverna presterar på just skolan. Där är de två viktigaste faktorerna är lärarskicklighet och bedömningskulturens kvalitet. Och inte minst stod det klart att det är kontraproduktivt att försöka lösa problemet genom att ställa större krav på föräldrarna. Herr Björklund stod snällt och höll med om allt som om det inte alls gick stick i stäv med vad han brukar häva ur sig, det är sällan jag sett honom se så timid. Wow! Det är nog första gången jag hört Jan Björklund presentera någonting jag vill att de ska genomföra.

Fi får mammor att vara hemma utan ersättning

20080929(001)_800

Nu pratas det millimeterrättvisa i föräldraförsäkringen igen – av rättviseskäl. Kvinnor tar i genomsnitt ut 3/4-delar av all föräldrapenning vilket ger konsekvenser både i pension och på arbetsmarknaden. Detta skall utjämnas genom att individualisera föräldraförsäkringen, allt enligt Fi’s plan.

Nu finns det bara ett väldigt stort problem i den här tanken, det är kvinnorna som förlorar på dess konsekvenser. Fler kvinnor kommer att ta ut obetald föräldraledighet under barnets första år för att i utbyte kunna säkra sitt SGI under kommande år och behålla samma möjlighet till förlängd semester och arbetstidsförkortning som den andre föräldern.

För de där 2/3-delarna som skiljer är i princip uteslutande kopplat till barnets första 6 månader i livet. Det har med hormoner, amning och anknytning att göra. Att under ~8 månader ha delat vardag och påverkat varandras liv under varje minut.

Det har också med lagar och regler i barnomsorgen att göra. Barnomsorg är subvensionerad från den dagen barnet fyller 1 år, innan dess förekommer i princip ingen barnomsorg på icke-ideell basis bortsett från den omsorg som föräldrar, och i vissa särskilda fall andra närstående, sörjer för sina barn inom ramarna för föräldrarpenningen.

Från och med andra halvan av barnets första levnadsår ljusnar jämlikhetssiffrorna. Det som kommer att hända om föräldrapenningen, så som den ser ut idag, dras till millimeterrättvisa är att många fler kvinnor kommer att välja att stanna hemma helt utan ersättning, något som kommer påverka deras pensioner negativt i en långt mycket större utsträckning än status quo! Det som kommer hända är att de kvinnor som inte har de ekonomiska förutsättningarna att avstå inkomst under barnets första levnadsår när SGI är skyddat kommer vara i ett konstant underläge jämtemot den andre föräldern som fortfarande har friheten som ett stort antal sparade föräldradagar ger. Det som kommer att hända är att långt många fler kvinnor än idag kommer att få sitt SGI nollat och därmed förlora både den trygghet som sjukförsäkringssystemet erbjuder och drabbas av uteblivna pensionsgrundande inkomster när ersättningen för både sjukdagar och VAB sänks eller helt uteblir. Det som kommer att hända är att allt fler föräldrar kommer att av stratetiska skäl välja bort gemensam vårdnad då rätten att ta ut föräldrapenning inte är kopplad till de juridiska föräldrarna utan till vem eller vilka som står som vårdnadshavare.

Vafan, Fi… tänk till lite!!!

Pro- gress-iv

image

Den här zombie holocaust grejen… alltså jag fattar, det är en kul grej, man skämtar om det och lever sig in i det inrutade måndag-till-fredag livets motsats. Det är en vild lördagskväll i baren anpassat till den stora introverta massan. Man drömmer om några adrenalinkickar och hur kick-ass man skulle vara om bara.. 

Men… Näe! Nej, tack. Jag hoppar gärna den erfarenheten. Testa att leva i en krigszon i en vecka och se hur kul det är i verkligheten. Hoppa in i valfri livsfarlig situation du inte kan ta dig ur och försök bearbeta den posttraumatiska stressen och se hur jävlar häftigt det är. Skaffa en vän som levt under de förutsättningarna och testa att spela Dead rising tillsammans som fredagsnöje. 

Jag förstår lockelsen men jag kan inte hänge mig åt det, jag vill inte ens skämta om det längre. I mina ögon är dystopiernas era över, de har dominerat populärkulturen så totalt att de helt saknar underhållningsvärde längre. Med det söker jag ingen Disney saga, nej, jag vill ha briljanta framtidsvisioner där tekniken inte kommer på någon aspekts bekostnad. Ett futurum där man löser problem och ser vinsten av utvecklingens förfining av allt. Ett snart där resonemanget ”jaja, man kan ju inte göra allt perfekt” inte är en valid tanke, där man istället utgår från ”jo, jag kan försöka göra det här så perfekt jag bara kan! kom och granska mitt resultat jämtemot de hårdaste måttstockarna och jag ska göra mitt bästa för att briljera på de punker där du finner hål” med mondänaste självklarhet. Kom och peta vartenda troll ur mig! 

Dystopin kan absolut fylla en funktion som varningsflagga, som bärare av uppmaningen ”Det här tycker jag känns obehagligt! Låt oss välja en annan väg.” och i formen biografisk dystopi för att berätta om verkliga händelser och dess skeenden. Men den massiva mängd glorifierande dystopier  som bitvis totalt dominerar populärkulturen.. den håller inget öga öppnat under längre tid än man kan räkna i minutrar och timmar. Den börjar kanske bli en självuppfyllande profetia? Jag håller med om att Milla Jovovich är smashing hot! men det gör inte posttraumatisk stress mer sexigt.

Är det inte dags att överge den nu när det står allt klarare att flera av de riktigt stora bestsäljarna på temat är finantierade av försvaret i några av de stora militärmakterna, att tv-spel på beställning är utformade för att dubbla som utbildningsmiljö för nyrekryterade soldater. 

Märka ord

wpid-dsc_1404-1.jpg

Jag undrar hur solidaritet per definition kan vara motsatsen till främlingsfientlighet, de som är främlingsfientliga motiverar ju ofta sina åsikter och handlingar med att de utövar solidaritet med den egna gruppen. För mig är ordet solidaritet exkluderande, det implicerar ett val. Det finns intressanta studier på oxitocyn, en signalsubstans som ofta kallas ”lyckohormonen” eftersom höga oxytocinnivåer är starkt förknippat med en känsla av välbehag, lycka och att vara tillfreds. Att må bra helt enkelt. Oxytocin är också sammankopplat med att känna samhörighet och främjar anknytningen människor emellan. Länge har man antagit att oxytocin inte har några negativa effekter, att det skulle vara ett av få ämnen i den mänskliga kemin som saknar baksida. Men för några år sedan fann man att personer som får tillskott av oxytocin, samtidigt som dom känner starkare samhörighet med sina närmaste och tillhörighet i ‘den egna gruppen’ också blir mer fientliga mot andra, mot ‘dom’. Ökade oxytocinnivåer leder alltså både till att främja solidariteten och samhörigheten med sina medmänniskor och ökar benägenheten till främlingsfientlighet i samma mekanism.

Dels upplever jag solidaritet som ett överanvänt ord som urvattnats och likadels står det ofta utan någon tydlig definition. Och utöver det undrar jag om hela grundproblemet är korrekt analyserat, för ofta görs antagandet att medmänsklighet, anknytning och samhörigheten är motpoler till främlingsfientlighet, vilket verkar visa sig kunna vara helt felaktigt ända ner i neurokemin.

Olika eller inte?

wpid-dsc_1352-1.jpg

Varför finns det områden som enträget undanhålls från att prövas enligt vanliga vetenskapliga principer och arbetssätt? Det är inte några små ”novelty facts” som platsar bland IG-nobels kandidater utan stora ämnesområden som har en påtaglig inverkan på allas våra liv.

Varför är skolans arbetssätt inte evidensbaserade? Varför låter vi åsikter styra över fakta? Varför låter vi flera hundra år gamla seder och bruk få styra den institution vi säger ska odla grogrunden hos framtidens forskare, utvecklare och vetenskapsmän?

Det finns så mycket och lättillgänglig kunskap om beteendepsykologi och inlärning, varför används den i så många fall bara för den lilla gruppen vi kallar ‘elever med särskilda behov’? Hur kan vi låta några få personers helt oprövade teori få styra omstruktureringen av hela arbetslöshets- och sjukförsäkringssystemet, och då särskilt när denna teori visar helt sakna grund eller stöd i något man sedan tidigare undersökt på området? Hur kan man fortsätta bygga jämställdhetsarbete på kvinnokampen när den handlade om frågor som åtminstone i vårt land och större delen av ”vår del av världen” har drivits igenom och dagens utmaningar ligger någon helt annan stans?

På skoltid: LexLärare

image

En elev klarar inte målen för ett betyg i skolan, inte för att eleven saknar kunskaperna som krävs, inte för att eleven brister i kompetens att klara kraven läroplanen ställer upp utan endast för att eleven har svårigheter som gör att hen inte kan genomföra den redovisningsform läraren valt för uppgiften. Något skolan är skyldig att anpassa, en redovisningsform som -inte- finns med som ett krav i läroplanen. Läraren (eller i det här fallet flera lärare) på skolan vägrar anpassa redovisningsformen så den möter elevens behov och förmåga. Det argumenteras att resurser saknas, att de inte kan anpassa för enskilda elever.

Skolan är skyldig att lösa sånt här så om läraren inte klarar det innom sin arbetstid får skolan tillsätta fler timmar (med samma lärare eller en annan). Skolan får pengar för anpassning och extra stöd inbakat i skolpengen och de SKA räcka till att stödja alla elever med små eller måttliga behov av stöd och anpassning. Tyvärr prioriterar skolorna ofta annorlunda i bugeten och dessa pengar försvinner in i den grundläggande, allmänna verksamheten. Och det är bara för barn med stora särskilda behov som man kan söka tilläggsbelopp.

Jag tycker det är skamligt av skolor att bete sig på det hör sättet, ansvarslöst och respektlöst mot både elever och föräldrar!

Då tycker jag att lärarna som ser och upplever detta skall anmäla det till skolinspektionen på samma sätt som sjuksköterskor och läkare är skyldiga att anmäla missförhållanden! Tar man bort ansvaret från skolan/skolledningen på det sättet man gör när man förklarar bort det som ”en budgetfråga” så är lärarna de enda som faktiskt kan larma. Lärarna är de som både skall bedöma sina elevers behov av anpassning och stöd samtidigt som de är de enda på skolan som varje dag jobbar så nära eleverna. Om det inte är så redan så tycker jag att lärarna skall ha en skyldighet att se till sina elevers bästa, om de väljer att inte göra det utan istället hålla skolledningen bakom ryggen när en elev faller utanför är det lärarnas agerande som är ansvarslöst och respektlöst jämtemot elever och föräldrar. En LexLärare tack!

Jag tycker det är brist på respekt för andra människor att låta dem/deras barn få dåliga betyg, att låta det ske utan att anmäla när man ser att det sker på grund av en resursbrist, när man vet att eleverna har rätt att få ett stöd som skulle göra det möjligt att klara målet för det högre betyget.

Respektlöst för att betyg påverkar hela livet i en skrämmande stor utsträckning och respektlöst för det påverkar självkänslan hos många så väldigt destruktivt under lång tid, under hela livet för många. Respektlöst inför elevens upplevelse, inför föräldrarna som engagerar sig och kämpar för sitt barns RÄTTIGHET.

Jag vill se en LexLärare NU, idag! Lärare skall vara skyldiga att se till sina elevers bästa och i det skall ingå en anmälningsplikt så snart en lärare ser missförhållanden och nonchalant negligering av elevernas rättigheter!!

LexLärare NU, idag!! Vem vill bli ansiktet för denna princip? Vem vill ge sitt namn till denna anmälningsplikt? Vem vågar riskera jobbet och stå upp för våra barn?!