Kategoriarkiv: politik

Om ett möte i tv-soffan

image

Jag skulle tycka det var mycket intressantare att se ett samtal mellan Hans Rosling och de två största riksdagspartiernas ledare samt regeringspartiernas företrädare. Det är något jag nog rent av faktiskt skulle kunna bänka mig framför en tv för att se!

En debatt, där man redan känner till båda parternas ståndpunkter, det intresserar mig faktiskt inte. Precis som Rosling säger till Claes Elfsberg i SVTs nyhetsinslag så grundar sig invandringsmotståndet i ideologi. Jag tror vi måste acceptera att det är fullkomligt meningslöst att försöka använda faktakunskaper som fristående argument när vi bemöter ståndpunkter som står på ideologisk grund. Istället måste vi bygga koherenta och omfattande resonemang som bygger på den enorma kunskapsbank som bland annat professor Roslings arbete skänker oss. Först då har vi en rimlig chans till en intressant argumenterande diskussion med personer som Jimmy Åkesson!

Många döda vinklar blir det

Jag läser ekonomistyrning (igen) och helt nya klarheter kring det senaste decenniets dysfunktionella sjukvårdspolitik uppenbarar sig.

Morgonens bidrag till den kommande citatsamlingen ”Hundra slag i magen” var självskriven:  ”Ta din vårdpeng och gå.”. För sån ser verkligheten ut för många människor med kronisk sjukdom idag, så skulle man kunna sammanfatta budskapet som dessa människor ofta möter. I ett missriktat försök att skänka dem empowerment avfärdar man samtidigt de medicinska behov de försöker få gehör för.

Det har länge funnits en överfokusering (och kanske övertro) på de strategiska aspekterna av att bygga och utveckla en verksamhet (både i mikro- och makroskala). Samtidigt som man helt glömt bort att en strategi inte kan åstadkomma önskvärda resultat om man inte har en väl genomarbetad och tydlig Vision och (affärs)Idé så att man vet vad man vill uppnå.

Jag förstår syftet bakom att lyfta fram vilka strategier man önskar arbeta efter. Och jag hållet helt och hållet med om att en Vision eller en Idé ensamma kan leda en vägen mot det man önskar för framtiden. Men för att effektiva och kraftfulla strategier ska bli just effektiva och kraftfulla så måste man först undersöka och sätta ord på vart man vill komma och varför, annars kommer man styra i blindo.

Effektiviteten i sig kan aldrig vara ett mål, för det leder alltid till de mest ineffektiva system tänkbara! ”Görandet för görandets skull.”

(Sen har vi det tredje stora problemet i denna styrkvartett , Verksamhetsplanen, men det området får vi utforska en annan gång.)

Eutanasins helande kraft?

image

Det är intressant hur man genom språkregler lyckades vända synen på psykosocial utsatthet och hur denna kan stävjas genom att kalla den för ”utanförskap”. För det handlar ju själva verket inte alls om att stå utanför utan om att tillhöra en annan samhällelig grupp än den etablerade ekonomiskt tryggade medelklassen.

Det är att gå tillbaka till en tid då det fanns grupper som levde bland oss men inte tillhörde samhället, som inte hade samma rättigheter som individer i de inkluderade grupperna. ”Utanförskapet” är från början ett fiktivt begrepp som genom massiv propaganda och förändringar i det regelverket har implementerats och blivit ett verkligt fenomen när man tagit ifrån människor de begrepp som behövs för att identifiera och påverka de faktorer som verkligen orsakar deras situation.

Det är nazistretorik, det var så de lyckades ta ifrån tyska medborgare med judiskt påbrå sitt medborgarskap. En grupp som i vissa tyska delstater för övrigt bara några decennier innan hade förvärvat rätten till medborgarskap trots att de bott där sedan många generationer tillbaka. Huruvida det används för att ta ifrån människor sin medborgerliga status i sin helhet eller ”bara” för att ta ifrån människor delar av deras medborgerliga rättigheter som är vitala för deras livskvalitet och möjlighet att påverka sitt eget liv kan jag faktiskt tycka är irrelevant eftersom det i praktiken ger resultat som är så närliggande att det gör mig skräckslagen!

De reformer som gjorts i sjukförsäkringen de senaste 15 åren är en jättelik tyst dödsmaskin. Ingen vill prata om det längre men varje år dör ett skrämmande stort antal människor som direkt följd av dessa regeländringa och ännu många fler får sin livslängd avsevärt förkortad som en direkt konsekvens av de psykosociala effekterna som systemförändringen orsakar. Vi talar alltså om en politik som har direkta konkreta populationsreglerande konsekvenser. Konsekvenser som följer samma mönster som de effekter man ville uppnå genom instiftadet av eutanasiprogrammet på 1930-talet.

Att dra undan mattan för folk ekonomiskt har inga som helst positiva effekter, det bidrar bara till den psykosociala utsattheten och cementerar ”utanförskapet”. Det är att  strypa dem långsamt samtidigt som man svälter ihjäl dem.

Att kalla detta för att ”motivera människor att ta sig ur passivitet”, det är ett hån!

Maktvana botas med vanmakt?

image

Jag är uppriktigt förvånad över vad många av de upprörda röster och höttande nävar egentligen säger. Jag är skrämd av att censur blivit en allmänt accepterad lösning på ett problem som grundar sig i (en troligen berättigad) rädsla för begränsningar i uttrycks- och handlingsfriheten.

Jag är upprörd över att den utsatthet som drillat in människor i en helt oacceptabel hänsynslöshet.. över den växande uppfattningen att handling och behandling som cementerar och utökar den utsatthet är bästa medicinen mot dessa människors hänsynslösa agerande.

Jag känner en vanmakt inför med vilken lätthet minnet släpper taget om både helt avgörande detaljer och viktiga kontext utan vilka historien blir intetsägande och meningslös.. varken mer eller mindre substansiell än askungensagor, afrikanska fabler eller profetiska berättelser.

Bakåtsträvande is the new black?

image

Det ligger någonting väldigt avigt i att översköljas av känslan att vara bakåtsträvande gammalmodig när man inser att det frihetsideal man har stämmer bättre med Beethovens än (vad det verkar) något av de idag rådande..

..och som kontrast samtidigt känna sig nästan osmakligt kontemporär när man sitter på bussen i rusningstrafiken tillsammans med alla andra östermalmashipsters och lyssnar på fångarnas kör från den opera som så passande var den första att spelas i Berlin efter krigsslutet, avigt med tanke på det starka ställningstagandet mot politisk censur som den förmedlar.

Det är någonting avigt och vrickat med dagens syn på både frihet och på skyldighet/plikt/ansvar. Som om allting ställts på huvudet men ingen ens märker det! Istället bråkas det om huruvida körsbäret ska ligga till höger eller vänster eller osynligt begravt mitt under kakan där den står i sin makabra åsyn med den nakna botten i vädret.

Det här ledde fram till ett aktivt sökande när jag tillslut inte kunde blunda för det längre, när jag kände mig så alienerad från andra människors tankar samtidigt som jag tappat all argumentationsförmåga.. ett tillstånd av självutplåning som tillsammans med en stor nypa tur ledde vägen rakt in i en smältdegel av briljanta sinnen* som ömsesidigt öppnade upp otänkbara nya världar för varandra.. något som i sin tur fick mig att både minnas gravsatta idéer och våga pröva dess validitet utifrån sin egen existens (tillskillnad från att pröva dess validitet i ett externt färdigt koncept, en individuell världsbild, i förhållande till en ideologisk grund eller liknande).

Sökandet har katalyserat fram en solid begreppsvärld som inte bygger på ord eller uttryck, utan på att förstå innebörder, skeenden, nyckelhändelser och framför allt bygga upp förståelse för vilken syn och vilka kunskaper personen som talat eller skriver har samt vilka konsekvenser detta kan tänkas ha på resonemanget hen för.

Den som inte känner till Isis-kulten kommer rimligtvis att ha svårt att förstå hur Madonnadyrkan kunde bli en sån plötslig viktig del att stoppa in i den heliga texten strax innan mitten av det första årtusendet.

Och den som inte gått in för att undersöka de första groddarna som har en reell ärlig chans att slå en stadig rot på det nya området ”digital metafysik” eller ”digital politisk filosofi”.. den har förmodligen The pure and blissful state of mind det innebär att ännu inte behöva inse att detta håller på att utvecklas till någonting som snarare liknar ”digital teologi” med alla sina övernaturliga krafter, domedagsprofetior och transcendenta tillstånd.

Kanske är det allra mest bisarra att se intelligenta och bildade men ack så
elektronikblinda människor, som med sina skygglappar av ignorans springer rätt i fåran tillsammans med resten av flocken icke ont anande nytroende, precis som vilken hängiven lärd aktningsvärd troende högreståndsman som helst runt år 1800. Och helt plötsligt är vi tillbaka brevid Beethoven..

..fast i en värld av fullständigt godtycke i den intellektuella och teoretiska världen och där hela det filosofiska tänkandet ställts på huvudet och sedan halkat runt, smetats ut och skopats ihop på nytt.

* SB, Smältdegel av Briljans <3

Chinabots

image

People getting more free time on their hands has always lead to technical advances and new inventions. One problem with unemployment today is that unemployed people either don’t have free time on their hands as they are kept bussie by unemploymentprograms or spend all their time on active hunt for jobs to keep their unemploymentpayments. Also a much to large portion of people nowadays don’t know how to activate them selves in a productive way since society actually teaches us the opposite. We spend 10 or 12 or 20 years in school learning that productive work is something you are told to do and it is to a large extent done as a group (this changes the higher up in the educational system you come). School also teaches us free time is best spent on nonproductive entertainment, it may have a personal profit like better health from sports activities or a hobby like sewing but children and young adults in most cases have a life which teaches them two things 1. Free time is -my- time, and 2. Any work you do as a productive citizen is assigned to you.
In countries where homeschooling is permitted there may be a greater awareness of alternative ways to organize your life and productivity but even in those countries most people never come in contact with any alternative prior to adulthood.

Since this is the system a majority of the western world population is moulded into in the same way people 200 years ago was moulded into a society dominated by farming, we will have trouble adapting to other ways. The problem is that there is no incentive from the reigning power (financial or political) to prepare us for such a change. The financial power is the winner in non-development, if it makes sure it stays ahead it will have less competition. I do not mean this in any conspiratorial way, only in an ”every man (or company) for himself”-way. No single entity no matter how large or small has anything to gain in the short run (and nowadays no one is thinking longterm because the world is to unpredictable). The political power has no incentive to do anything that give a longterm gain if there is a short term cost involved, especially not in the state of the USA and the EU-region today.

China has a huge incentive to prepare their citizens for this, not only because their economy is flourishing but because they want it to keep flourish after their 1 child per family restriction sets in as a problematic shortage in the workforce. China needs all those robots! But China don’t need any reforms and won’t have to deal with mass unemployment. They won’t have this big society-converting problem of a scarcity in work they need to get done, it is the other way around over there, they already have the ”problem” of loosing the lowbudget production to other countries. For goodness sake they are going to Africa to find a new accessible labour force.

Den enda sanningstalaren?

wpid-dsc_1099-2-1.jpg

(En bakgata någonstans mellan Kaknästornet, tv-huset och TV4. Sveriges mediala Bermudatriangel?)

 

Att tysta politisk kritik med copyright

Vad är det egentligen som har hänt med nyhetsrapporteringen? Har ”pics or it didn’t happen”-kulturen tagit över till den grad att upphovsrättslagen blivit ett hinder?

Det finns ingenting som hindrar från att rapportera den här nyheten, det finns ingenting som hindrar repportrarna från att använda bilderna som underlag i sitt journalistiska arbete. De får inte publicera bilderna (och på så sätt tjäna lite extra på lösnummerförsäljning) men det finns ingenting som hindrar innehav eller dem att använda bilderna privat eller i sitt arbete.

I en tid där fotobevis ändå måste anses som en svag bevisföring om det inte styrks av vittnen, ett erkännande eller andra kompletterande uppgifter. I en värld där vem som helst kan prova Photoshop gratis i en månad och skapa ”fotobevis” på när på vad som helst har upphovsrätt och copyright blivit ett censurredskap och ett hinder i nyhetsbevakningen?

Låt oss acceptera att bildbevis har tappat sin absoluta sanningstalande ställning, låt oss spräcka bubblan, låt oss kliva ur denna ”pics or it didn’t happen”-hysteri. Kan vi inte istället ta en minut och fundera över vad som gått snett när det journalistiska arbetet inte längre förlitar sig på ordet som främsta förmedlare. Låt oss ta en stund och fundera över vad som hände när ”journalistkåren” blev till ”mediekåren”.

Det är bara löjligt att hon ens kommenterar copyright, det visar att hon precis som så många andra lever i den märkliga ”pics or it didn’t happen”-bubblan, lever i övertron på fotografiets sanningsvärde i en verklighet där bildmediet är manipulerbart med större precision än någonsin till en obetydlig kostnad. Och det gäller inte längre bara digitala bilder, vill man gå steget längre så låter man skriva ut filmnegativ från vilka man kan tillverka vanliga hederliga analoga fotografier.

Man kan aldrig tysta politisk kritik genom copyright! Ingen copyright kan hindra varken journalister eller privatpersoner från att uppmärksamma, belysa och kritisera händelser, varken de är politiska eller inte.

Skärpning!

Pudeln i vardagsrummet

image

Jag finner det otroligt intressant att så många politiska och ideologiska fenomen som vi idag ser som helt skiljda uppkom ungefär samtidigt och ur ungefär samma geografiska omnejd. Idéer och rörelser som idag påverkar oss i ett globalt perspektiv. Tänk så det kan bli!

Jag är fascinerad över hur länge minnet kan leva kvar utan att vi kommer ihåg vad som faktiskt hände. Jag förundras över hur totalt annorlunda världen ser ut och att dessa idéer kom precis i brytpunkten mellan det nya och det gamla. Hur såg världen egentligen ut ”innan”? Och tänk att detta nya ”efter” inte bara blivit det allmänrådande tillståndet i praktiskt taget hela världen utan att det dessutom raderat ut minnet av alternativet, av det tidigare rådande tillståndet.

Tänk att denna totala radering skett på vad som blivit längden av ett mannaminne. Tänk att hela denna förändring skett på vad som idag är bara lite mer än två tämligen gedigna men fullt rimliga livslängder i följd. Tänk att det enorma tidsspann som passerat idag kan räknas i blott två livslängder!

Perspektiv! Svindlande både i sin litenhet och sin storhet. Återstår gör bara att minnas det vi inte längre kan förstå så att vi kan börja dra sträcken mellan prickarna och se flodhästens konturer växa fram.

Falsk ekvivalens

image

Att tillåta sig ha preferenser där man erkänner att man känner olika inför olika personer är inte det samma som främlingsfientlighet, fördomar, att diskriminera någon grupp eller kollektiv särbehandling. Så länge vi håller fast vid föreställningen att bara vi kommer över hindret att behandla alla lika på individnivå i våra personliga kontakter så kommer ingenting att förändras. Vi slåss mot väderkvarnar samtidigt som den verkliga fienden i lugnt mak promenerar förbi oss och vinner land mitt i vårt synfält.

Varför tror ni att det är så vanligt med uttalanden som dessa? ”Ja, alltså invandrare vet man ju hur dom är men min granne Ahmed är en bra kille.” eller ”Kvinnor hamnar inte i företagsledningen för de förstår sig inte på affärer men Susanne är riktigt skarpsint och behärskad, hon ser direkt vad som behöver göras.”

Jo, för vår uppfattning om personer på individnivå är skild från vår uppfattning människor som kollektiv. Det är två helt skilda processer som båda är väldigt grundläggande funktioner som verkar finnas hos alla människor, det tycks vara hårdkådat i oss. Vi kan redan vid några månaders ålder dra väldigt avancerade slutsatser som kräver kategorisering av människor i olika grupper utifrån gemensamma nämnare. Och att människor redan från allra första början visar individuella preferenser inför olika människor är knappast någon nyhet.

Men bara för att båda dessa finns närvarande tidigt betyder inte att de har ett orsakssamband. Vad vi tycker om en människa på individnivå går oftast före vad vi tycker om någon av alla ”grupper” personen skulle kunna klassificeras in i. Samtidigt så verkar det som att vad vi tycker om den personen som individ inte nödvändigtvis påverkar vår syn på och åsikter om de ”grupper” personen kan kvala in i. Inte förrän vi gör det aktiva valet att ifrågasätta och omvärdera våra tankar om en grupp kommer dessa att förändras.

Så länge en så stor del av det antirasistiska arbetet fokuserar på metoden att bara vi kan få alla att se varandra som individer med lika värde och rättigheter så leder det till minskad rasism och främlingsfientlighet kan jag inte ta den på allvar, det visar bara att man inte alls har förstått problemet. Jag är helt och hållet med på målsättningen att alla skall bli behandlade utifrån den individ de är istället för utifrån vem de antas vara och jag är helt med på att alla ska ha samma rättigheter (både i lag och praktik). Jag ifrågasätter varken behov, syfte eller målsättning. Men metoden är befängd! Den är som att behandla borrelia med psoriasiskräm.