Kategoriarkiv: livet mindre vanligt

..de bär mig eller förgör mig.

Ibland bildas en ordström man inte riktigt kan förhålla sig till på ett tryggt och stabilt sätt än.. Man vet att de där orden talat klarspråk, men det är en brutal och exakt klarhet som bränner håll rakt genom kroppen likt en silverberlock på vampyrens bringa. Ord vars frätande kraft växer sig starkare med varje dag de lever som flyktingar, fördolda i skuggan. Ord lika explosiva som bomullskrut – att sprida dem med vinden är bara inte möjligt.

Mina ord. Min sorg. Min risk. Min styrka.

Labels of contempt

image

”He who never dared anything that might really matter.”

”The one who only uttered two words.”

”Mr cheesy moves.”

”The overlord of weirdness, destructive behaviour, self-loathing and desolver of integrity.”

”The irresistible force of nature, gone with the wind.”

”The easygoing, laid-back and always lovingly accepting.”

”The painfully boring and utterly presumptuous.”

”The worshipper of conventions, a brutal enforcer of conformity, a destructive jante to be reconciled with, a consumer of everyone that lets it come close.”

”The always utterly honest, but painfully clueless bearer of unknown knowns.”

”The one who sees it as his mission to prove social structures right and social expectations wrong, preferably at the same time.”

”The straight forward, change driven, unerring anti-conformist.”

”The unconventional, fun-loving, change oriented and most unexpected phenomenon.”

Hundra slag i magen: Stolt normagnosi

image

”Känner verkligen inte för att gå på någon gräsmattereunion med dryga medelålders vuxenpoängjägare.. men nu börjar det ändå kännas som en bra grej, fortfarande skippa de vandrande Yes-flaskorna men åka och kramas och hänga […] i den fysiska verkligheten.”

”Jag är Hulken och det är bäst för dig att du övat på lågaffektivt bemötande.”

”Say what you like.. you are puny and your words are poison. Go away!” 

Kognitivt karpaltunnelsyndrom

image

Jag minns ett liv som var för mycket länge sedan. Ett liv fyllt av fontänbad, långa promenader, mycket kaffe och glass. Ändlösa samtal om oförutfattade tankar kring livet och världen, när händelser och handlingar var ett med varandra och tiden, när skeenden var sekvensiella, när världen med allt det kända och det okända satt ihop.

Jag vill inte resa tillbaka dit, jag är inte nostalgisk eller sentimental. Men jag är glad att minnas det jag inte kom ihåg att jag glömt. Det kompletterar, som att få tillbaka full känsel i en hand efter tre år med karpaltunnelsyndrom. Man kommer aldrig tillbaka till där man var då, men man kan hitta tillbaka till någon nu stans.

Jag vet inte om det kommer badas i några fontäner och det blir nog inga långa promenader men det blir kanske mycket kaffe och glass. Det blir många mil bakom ratten och testa att besöka alla dyra utflyktsmål jag aldrig varit på. Och kanske, bara kanske kan skeenden bli sekvensiella igen när handlingar och händelser får sitt rättmätiga erkännande och länkas ihop.

Kaffe var det, mycket kaffe och glass!

– Livet betraktat från en solstol på skuggsidan. –

Ögonblick i livet: Vardagsevidens och överraskningsempiri

image

Universitetssjukhusets hjärnlabb är inte så som man tänker sig att ett hjärnlabb ska se ut, eller det var i alla fall inte för 20 år sedan. Inga vita väggar, inget som såg ut som avancerade instrument, inga sterila kontrollerade miljöer. Istället institutionsgulnade lokaler med långa korridorer av kontorsrum som för tankarna till Tullverket och 70-talet, påträngande lysrör så lågfrekventa att de påverkar hur man uppfattar omgivningen och labbsalar som mest ser ut som en blandning av skrotupplag och hobbyrum i en elektrikförening.

Och sen rusar någon in, mitt under pågående experiment. En disträ och lite dampig 10-åring i en medelålders mans kropp. Han hade glömt någon mackapär, skulle lämna en mockagäng, byter några ord om nån grej och försvinner ut igen. Grattis! Du har just varit med om första mötet med vår absolut främsta forskare om den mänskliga hjärnan, professor i klinisk neurovetenskap.

Ååh, du fantastiska lärorika upplevelse! Ibland är det något helt oväntat som gör störst intryck.

En sån där dag..

image

En sån där dag då både mellanmänsklig interaktion och all slags tankeverksamhet gör fysiskt ONT bortom ord.
En sån där dag som blev den första riktigt jobbiga skoldagen på en månad och barnets så långsamt uppbyggda sköra värld rasade fullständigt.
En sån där dag som började vingligt på gränsen mellan tillförsikt och besvikelse för andra barnet.
En sån där dag när en extra vuxen hade varit bra men istället är det välförtjänt party all night long och troligen närmare död än bakis som står på Dr Mormors schema.
En sån där dag då det ohållbara inte gick att stå ut med längre, må det bära eller brista!
En sån där ”I want to punch you in the face”-dag. Igen! Det hade jag i fredags, lördags, söndags, tisdags och onsdag också.. den i ordningen när ”not on speaking terms” känns rätt lockande igen.

En sån där dag när jag faktiskt omvärderar mitt liv! Och inser att jo, det vilar faktiskt på precis de principer jag tycker är riktiga och förnuftiga. Det är i vissa stunder krävande att utforska och sedan bevaka sina personliga gränser med ödmjuk bestämdhet, men det blir snabbt ett levande helvete om man inte gör det! Jag andas djupt och ser med förtröstan mot en snar framtid som fylls av lite långtråkig innehållslöshet, inte för länge men bara alldeles lagom för att längta efter händelserikedom igen.