Kategoriarkiv: juridik

”Call me unfair, but…”

image

A comment I never expected to be anything more than redundant, it was not so I’m glad I made it at the risk of stating the obvious. To long in an alternate reality..

Unfair competition already IS prohibited by law. It’s illegal to dump prices in short term to force other actors off the market. You can offer a better deal by fair means like reducing production cost or other expenses, but you can not use your accumulated capital to cover the loss for selling an underpriced product if that brings with it the risk of harming your competitors. Only when it can cause no harm to anyone but yourself is it allowed to compete threw loss by underpriced products. It is also not allowed for companies to make deals that close one or all other actors out of the market, this is a especially severe breach of bussiness ethics AND the law when it is a few main actors that together dominates the market threw this strategic move (NCC and some other companies got busted big times a few years ago for doing this). There are also prohibitions against monopolies in many countries including the US, where a corporation is forced to split up in two (or more) separate entitys which can not cooperate or close any deals that could come in conflict with the previously mentioned scenarios (which is why Coca-Cola are satisfied with the size of their market share and have no interest in growing unproportionate to their competition, they actually WANT Pepsi to succeed because that is the only way to grow in size without growing in market shares). Sweden already has these regulations and many more against unfair competition and monopolies and they have been implemented many times, it’s not something new and definitely not revolutionary. But people seems to have forgotten?

Du och jag, 20 år tillsammans!

0002-wahm

I år fyller LSS, lagen om stöd och service 20 år! Hipp Hurra!!

I 20 år har den lagen varit en påtaglig del av mitt liv, jag kommer fortfarande ihåg första gången jag hörde en hänvisning till ”LSS”, det var ett i ett möte jag inte skulle varit med på men som dotter till en ensamstående mamma stod valet mellan att sitta i det otäcka väntrummet med grönflimrande lysrörssken eller följa med in som bisittare. Det var några tanter från kommunen, mamma och jag. De pratar om… ja, jag vet inte för det var som att de hade bokat ett 1+h långt möte helt utan någon idé om vad de ville skulle komma ut av det, jag hade begripit om det var ett första möte men såna här möten hade blivit till en vana nu. I ungefär fem år hade de varit en del av vardagen, och de hade ju lett till saker… efter ungefär tre år hade de där tanterna insett att de behövde fixa en skolplacering, för det gick inte längre att skylla på att ”det är ingen idé, han dör ju snart ändå”. Även döende barn har skolplikt och den här ungen var lika envis som mamman i fråga. Så nu fanns skola men sen var det ju det där med att det kommit en ny lag, en RÄTTIGHETSLAG. Nä, ve och fasa! Mamman sitter där och har lusläst både lagtexten och underlaget, mamman har lärt sig under de här åren! Tanterna har inte läst men de har iallafall hört begreppet LSS. ”Ja,vi får se vad det där egentligen innebär.” ”Vi får se vad det betyder i praktiken.” Jo, just det. Vi får se!!

Nu 20 år senare vet vi och LSS har blivit en av de saker jag kan allra bäst, av alla rikets lagar är det utan tvekan den enskilda lagtext jag åberopat flest gånger, som jag hjälpt flest människor med, som jag vet mest om hur den förändrats i sin tillämpning genom åren, den lag jag samlat på mig flest stöddokument runt och läst flest domstolsbeslut med koppling till sig, i alla instanser. Det är en av de där enskilda sakerna jag kan peka på som jag lärt mig mest på livet igenom!

Så skål och Grattis till 20-åringen, Lagen om Stöd och service!!!

(Det där mötet mynnade ut i att det helkroppsförlamade, döva och blinda barnet fick personlig assistent, korttidsboende, sommarkollo i Rättvik,han kunde fortsätta bo kvar hemma och han levde i många år till. Och tack vare det har jag kunnat uppleva saker som aldrig hade varit möjligt annars, blandannat fick jag iallafall en gång under min barndom resa utomland med min mamma och systrar, till Paris av alla icke handikapp anpassade ställen! Jag har ingenting emot handikapphotell och ett liv utan trappor, tåg, flyg, smala trottoarer och allmänt ojämn terräng men det -är- väldigt roligt att tillsammans ha sett en glimt av den där delen av världen jag till största delen fått utforska helt på egen hand.)

e- som i error?

IMG_4597_

Varför en nedladdad bok, film eller musik aldrig kan vara ekvivalent med att köpa den samma på CD, DVD eller BlueRay.

Den digitala revolutionen är fantastisk! Den är ett enormt kliv in i en ny tid och jag kommer inte argumentera mot påståendet att den är en förändring till det bättre. Men allt igenom digitala media kan som jag ser det aldrig ersätta digitala media levererat på ett fysiskt medium, som har en komponent av “analog” fysisk materia inblandad i transaktionen. Du genomför köpet i samma syfte, att lyssna/läsa/titta på innehållet, men vad de flesta inte vet är att det är två väldigt olika produkter som lyder under vitt skiljda lagstiftning.

När man köper en musik-CD, en film på BlueRay eller en e-bok på minneskort så köper man en vara. Den består av två delar: det fysiska mediet och det digitala innehåller. Om du vill får du kopiera innehållet ‘för eget bruk’, om du till exempel vill lyssna på en musik-CD i din telefon får du kopiera filerna och konvertera dem till lämpligt format så länge du behåller orginalmediet i din ägo. Om den ursprungliga skivan skulle bli så repig att den inte längre går att spela så får du behålla och fortsätta lyssna på alla de kopior du gjort av innehållet. Du får kopiera hela innehållet precis som det är med enda syfte att göra en exakt kopia för att säkra innehållet inför framtiden. Faktum är att du får ladda upp innehållet på din privata cloud-tjänst och lyssna på det hemma hos andra, hårddrar man det går du ladda ner filerna till kompisens dator förutsatt att du raderar dem innan du går därifrån. Och en av de viktigaste skillnaderna är att du får låna ut eller sälja skivan vidare (om du gör det får du inte längre inneha några ‘kopior för eget bruk’).

När man köper en bok, film eller musik genom nedladdning så köper man en tjänst. Villkoren för tjänsten kan skilja sig väldigt mycket och har inte nödvändigtvis något samband med hur innehållet levereras eller vad man på ett enkelt sätt kan göra med det. Det är här det börjar bli komplicerat..

Förr var gränsen mellan varor och tjänster på många sätt mycket tydligare. När du går på bio köper du en upplevelse vilket är en typ av tjänst, det är vi nog alla överens om, och det som ingår är tillträde till biografsalongen på anvisad tid, en stol att sitta i och att ta del av filmen i fråga. Du får inte spela in bild eller ljud, du kan inte gå upp till maskinrummet och be om att få en kopia av filmen att se vid senare tillfälle, du får inte gå in i en annan salong och se en annan film, du får inte komma in i salongen vid någon annan tidpunkt än den som står på biljetten, du får inte stanna kvar när föreställningen är slut och du får inte komma tillbaka och se filmen igen utan att lösa en ny biljett. Om inte annat avtalats i samband med köpet.

Det finns nedladdningstjänster vilka man lätt och på ett intuitivt sätt förstår att de är just tjänster, till exempel att streaming och on-demand är att jämställa med ett biobesök eller hyra en film. Du är ute efter upplevelsen att ta del av innehållet i sin helhet vid ett enskild tillfälle eller under en begränsad period. Du får dela den här upplevelsen med familj och vänner hemma i tv-soffan men du får inte kopiera innehållet till senare eller föra vidare innehållet till någon annan, du får inte heller ”låna ut” din inloggning till någon annan än vad som står i villkoren (ofta får man dela sitt konto med andra medlemmar i samma hushåll).

Samtidigt finns det andra nedladdningstjänster som är mer lika köp av varor: att köpa film, musik och böcker för nedladdning. Man betalar för att ladda ner en fil utan någon gräns för hur många gånger man får se den eller under hur lång tid man får behålla den. Intiutivt är det likställt med att köpa en CD-, DVD-skiva eller pappersbok men juridiskt är skillnaderna stora.

Nu kommer det som de flesta inte känner till när de gör valet att köpa den där filmen genom posorderföretagets nedladdningstjänst istället för att köpa skivan som tar tre dagar att få hem på i brevlådan. Förmodligen har du ingen aning om vad det är du köpt eller vad du får göra med innehållet, det enda som är säkert är att du har valt att köpa en tjänst istället för en vara.

En tjänst får man inte att sälja vidare. Man får inte ens ge bort filmen man laddat ner, även om man raderar alla egna kopior.

I vissa nedladdningstjänster får man inte kopiera eller flytta albumet till en annan enhet, konvertera den till andra format eller ens göra en backup. Förlorar man datat ska man istället ladda ner den på nytt. När du skaffar en ny telefon betyder det att du måste köpa en som är kompatibel med nedladdningstjänsten du tidigare använt annars får du inte ta med dig din musiksamling till den nya enheten.

En nedladdad film får man aldrig låna ut, du har nämligen inte köpt filmen som produkt, du har köpt tjänsten att kunna se filmen vilket bara gäller dig personligen. Beroende på hur villkoren är formulerade kan det betyda att du tekniskt sett inte får ladda ner låtar och dela den digitala skivsamligen med dina barn eller din partner.

Oftast spelar det här ingen roll, folk gör ju som dom vill ändå. Men jag tycker det är en intressant utveckling och jag är inte helt säker på att konsumenten är den enhälliga vinnaren, den digitala nedladdningsrevolutionen har fullständigt dödat andrahandsmarknaden genom att göra den illegal.