Kategoriarkiv: filosofi

Troende icke-troende

image

Dagens obehagliga insikt: Vi lever i ett preapocalyptiskt samhälle!

Oavsett om Den Stora Dagen verkligen kommer eller inte så lever vi med den ständigt hägrande framför oss. Och den är vårt straff för att vi betett oss så illa, för allt ont vi gjort, allt vi smutsat ner och förstört genom att vara såna som vi är. Vi har oss själva att skylla just genom att vi är mänskliga.

Överallt dyker detta budskap upp. Och så påstår folk att religiositeten är på utdöende! Att vi saknar tro. Pöh!
Vi må ha tappat bort filosofin som de gamla världsreligionerna bygger på, men vi har ändå i grunden kvar samma trossystem om den ögonblickliga skapelsen, det ständiga hotet om syndernas straff och den annalkande domedagen. Vi har till och med kvar föreställningen om att det ändå kanske kan vara möjligt att rädda en liten del av mänskligheten bara vi vidtar rätt åtgärder i tid!!

Nog följer väll det mönstret för ett typiskt trossystem, om något!

Tro, handling och hedonism

image

Det här med de arga ateisterna..

För mig var det ett nytt område, en outforskad fläck på kartan, då när jag först mötte fenomenet för drygt ett år sedan. Sedan dess har jag undersökt det så pass att jag kan konstatera att jag inte vill lägga mer tid på det. Lika mycket för att jag tycker att deras idéer leder in i en återvändsgränd, som för att de själva förespråkar samma idiotiska systemfel de säger sig kritisera, som för att de uppenbarligen inte har koll på att det de kritiserar inte tillhör den judisk-kristna traditionen utan är olika relativt moderna avarter. Några exempel är den tillbakagång till hedonism som varit populär här och var de senaste 100 åren, och det tidigare mycket framgångsrika bygget av en totalitär fascistisk stormakt ledd av en teologisk aristokrati. Jag är också starkt kritisk till dessa. Självklart är jag det! Men vill man få bukt med någondera så måste man se det för vad det är och sluta skjuta på vimplar och pappfigurer.

I den romersk-kristna traditionen finns ingen gud i himmelen längre, du och jag och alla andra människor är gud genom våra handlingar. Vi är skaparen nu. Vi har makten. De enda som kan döma oss är vi. Genom tanke och genom handling kan vi döma oss själva, genom lag och genom handling (inte genom tanke) kan vi döma varandra.
Den personliga guden klev ner och upplöstes för 2000 år sedan (eller ska vi vara tekniska så skedde det under 300-talet när den filosofiska sammanställningen gjordes) och oavsett hur olika grupper försökt vrida och manipulera innebörden sedan dess så var det fortfarande den idéen som gällde vid sista konciliet på 700-talet. Det är alltså fortfarande den officiellt fastslagna hållningen i den romersk-kristna läran.

På sätt och vis är det ganska underhållande att de arga ateisterna kritiserar en ateististisk tro. För.. om människan är skaparen, om människan är gud genom handling.. vilken gud är det de kritiserar när de kritiserar kristendomen som sådan (vilket de ju gör)?
Motsätter de sig människans skaparförmåga? Motsätter de sig individens makt över sina egna handlingar? Motsätter de sig handlingens potentiella kraft? Motsätter de sig människans autonomi? Motsätter de sig individens ställning som autonom varelse? Motsätter de sig varje människas ansvar för sina egna handlingar?
Kristendomen är liksom vad som banade väg för ateististiskt tänkande, det är ingen slump att ateismen dök upp som rörelse och att den kunnat växa just här, just vid den tidpunkten när det skedde. För den bygger på den ursprungliga romersk-kristna filosofin och dök upp i samband med att man i delar av Europa gick tillbaka till den traditionen.

Det finns självklart otroligt mycket mer annat intressant att gå in på men det är inte en avhandling i ateistism eller teologi jag vill skriva. Utan bara ge ett exempel på varför det känns helt bortkastat att lägga mer tid på dum blind propaganda vars enda resultat är att den sprider myterna som motståndarsidan lever av.. lika puckat som när antirasistiska grupper använder fascistiska metoder ”för den goda sakens skull”.

Kognitionsfilosofi

image

Ibland är det svårt med vad som är abstrakt och vad som är konkret. Jag har hamnat i mången tvist där vi varit två som har precis rakt motsatta åsikter i frågan. 

För mig så är konceptet det konkreta medan delarna är abstrakta fenomen som tillsammans kan bilda mönster som stämmer in på och bildar det konkreta begreppet. Tar vi inom medicin tex så är sjukdomen/diagnosen det konkreta begreppet medan symptomen är abstrakta fenomen som vart och ett isolerat sällan säger särskilt mycket.

För många personer är de enskilda symptom det konkreta som går att förstå, som de behöver för att förstå världen omkring sig. Medan sjukdomen/diagnosen bara är ett samlingsnamn för en rad symptom för dem, en abstraktion – inte ett begrepp.

Likadant är det med processer, för mig är själva processen det konkreta. Jag behöver förstå vad för slags process det handlar om och hur dem förväntas gå till för att förstå vad som händer rent konkret. Det räcker inte med att jag känner till abstrakta parametrar så som enstaka delmoment eller egenskaper hos det önskade slutresultatet.

Medan för många människor är processen någonting så abstrakt att de inte ens kan greppa att den är en entitet i sig själv. För dem är det manuella arbetet i delmoment och de fysiska egenskapen hos slutresultatet otvivelaktigt konkret.

Det lustiga i detta är att jag är en väldigt detaljfokuserad person, jag vill förstå och kunna allting ändra ner på detaljnivå och jag har mycket svårt att förstå någonting med hjälp av generaliseringar. Å andra sidan har vi en av de personer som är närmast mig och som fungerar precis tvärt om. Det blir en hel del missförstånd längs vägen genom livets resa om man säger så…

The dirty joke is on you

image

I do enjoy Zizek, he is hilarious as hell in a kind of uncomfortable way. He has a tendency to point out the obvious thing which seldom is appropriate to say in an establishinged context and he gets away with it by being a comedian making it a dirty joke. He is not proper and that is a good thing. But I think he is wrong!

”Don’t act. Just think!”

I don’t agree with this! He has a good point, but I don’t agree.

Don’t act. Don’t just think. Trace back the source and dig up the facts!

This is my opinion, my standpoint and I will not flinch. It doesn’t matter how intelligent you are, how good of a thinker you are if you are processing rubbish! The joke is on you if you think it could be in any other way. So don’t you ever again come with some smart remark about some ingenious reflection you ”made” after hearing or reading someone elses thoughts and findings on any subject if you haven’t checked the source and made sure you comprehended the context in a correct way to actually make any relevant conclusions. Understood? Good!

Now run along and keep on doing just that. And every time you reach a revelation, remember that behind it hides at least ten more just waiting for you to discover them. Life will never be boring again!

Fördrivna skärvor och dess spegelbilder

image

Det är idélära, jag ser inte riktigt relevansen i huruvida man använt historiska personer eller skapade personligheter för att förmedla budskapet. Vi vet ju redan att det inte är petimeterkorrekt återberättande av historiska skeenden. Den där jakten efter det autentiska korrekta skrämmer mig. Som om det på något sätt är likställt med att ifrågasätta genuintiteten, som om det förändrar själva idén och kastar en mörk skugga över innehållet?

Självklart ska vi inte falskeligen tilldela historisk autenticitet när den inte finns! Men vi ska inte heller låta oss leva i illusionen att bekräftelse på att någonting är historiskt korrekt återberättat kan ge budskapet en större betydelse. Faktum är att idén ofta ligger långt före verkligheten så vill vi söka oss mot utveckling och framtiden måste vi vända oss till idéer som inte återger något verkligt skeende. Vi måste kunna se storheten i det av människans sinne skapade. Och det utan att för den skull hänge oss åt drömmande, utan att någonsin avfärda vikten av att alltid behålla kontakt med den fysiska, historiska, sociala och personliga verkligheten. Vi måste lära oss att vandra mellan alla dessa, fungera i dem, interagera med dem och att behålla dem alla i minnet hela tiden utan att för den skull låta dem ta över.

Låt oss så istället prata om det vi kan bekräfta med någorlunda historisk säkerhet. Som att varför mina barn får lära sig i skolan att bibeln sammanställdes strax efter Jesu död när vi vet att det inte är korrekt?

Varför får de lära sig att gud ursprungligen skapade en enda människa när vi idag vet att i de tidiga nedteckningarna av skapelseberättelsen skapade han två unika och jämlika människor, en man och en kvinna? Men att kvinnan blev förvisad att bo med demonfolket i öknen utanför Edens lustgård. Först därefter skapade han en kvinna ur mannens revben. Något som idag kan tyckas symboliskt men oviktigt bär på en central idéhistorisk nyckel till hur utvecklingen kunde gå från att det tekniskt och socialt mest utvecklade samhället ca 3000 – 1000 år före Kristus var ett där kvinnan hade en stark ställning med politisk makt, lika stora rättigheter som mannen och samma möjligheter att röra sig fritt ute i samhället. Ett samhälle som har stora likheter med och samtidigt avgörande skillnader mot antikens Grekland där kvinnan var helt underordnad mannen, i princip en ägodel begränsad till ett liv inom det egna hemmets murar. Hela den antika konsten, kulturen, teknologin, mytologin, filosofin osv bygger så uppenbart på arvet från Minoerna, så vad var det som hände?

Adam och Eva är irrelevanta så som historiska personer men vad historien om dom har att berätta för oss och vilka idéerna är som den förmedlar är ovärderlig kunskap som ger insikter om utvecklingen under delar av vår egen historiska bakgrund!

Genom Handling är jag gud

image

Helvetet var en av Platons idéer som senaste inkorporerades i den kristna tron av Plotinus på 200-talet om jag inte missminner mig, som sedan godtogs som en del av den kristna tron under kyrkomötena på 300-talet efter vilka man sammanställde och skrev färdigt bibeln så som den kom att se ut enligt den romersk-kristnatraditionen. På Jesu tid var helvetet alltså en sekulär modell för att motivera folk att bete sig väl under sin livstid under hotet att det fanns ett liv efter detta där man antingen belönades eller straffades baserat på sitt agerande här på jorden. Det var inte ens något Platon trodde på själv utan bara en modell för de som var beroende av en utomstående auktoritet. 

En annan viktig sak är att vid senare kyrkomöten fastslogs att Jesus var både gud och människa på samma gång oskiljaktigt ”så som vin och vatten” blandat i samma glas, inte en del gud och en del människa ”så som olja och vatten”. Och när Jesus dog så dog också gud sådan som han varit, ”i hans ställe uppstod den helige ande” som lever i alla människor genom de Handlingar vi utför. 

Så ska vi knyta ihop allt ordnades det så fiffigt att man lätt gud lämna över hela skapelseprocessen till människan och tog därmed ner himlen och helvetet från livet efter detta till livet på jorden. Man sekulariserade religion genom att göra mänsklighetens Handlande till gud. 

Tyvärr har många århundraden av auktoritetssträvan försökt få oss att glömma bort innebörden av det här kapitlet och att även om man godtog stora delar av det historiska materialet ur den judisk-kristna traditionen så avslutade man med att förklara den som ogiltig i något nutida eller framtida kontext. 

Du är därmed själv den högsta auktoritet, om du väljer att vara det. Och jag tror att det här är varför man inte vänt sig till ateismen som en motpol till kristendomen under renässansen, upplysningstiden och andra historiska perioder när sekulära idéer varit på frammarsch och stora vetenskapliga framsteg nåtts, för det sekulära tänkandet finns redan inkorporerat i det kristna arvet och likaså idén om att ateism är den nu rådande världsordningen sedan nästan 2000 år tillbaka.

Därmed är oliktänkande en dygd och hänvisningar till någon högre auktoritet än din egen Handling en hädelse. ‘The ultimate empowerment’ utan ansvarsfriskrivning!

”Grand poobah of functionality!”

image

Silicon Valley job title generator

About Shingy

10 dumbest things said…

..eeh, you say what..?

This may be a gamble after having you reading that, but… at least you didn’t just finish a two hour lecture by an other ‘philosopher’ in the digital sphere realizing the coocoohead you are listening to belive in the ”occult conditions” and ”spiritual essence” of digital information as well as ”theonic energy sources”, ”chthonic energy forces” and so much more I would have liked to gone my lifetime without ever hearing about! But then I remind myself of articles like this one on the myth of AI and the panic headspinning slows down.

The problem maybe isn’t the coocooheads but the fact that they so obviously are coocooheads that we forget to explain ourselves in a way digitally ignorant people can comprehend? Or am I just just to kind to the coocoos?

I must admit it’s tempting to take on the
challenge of the job title generator.. ”Inhouse game-changer”, yeah
baby, bring it on! I know what I would like to change..!

Välj dina glasögon

image

Jag kan inte ändra på verkligheten genom att tänka att den är annorlunda, inte ens genom att verkligen börja tro att den är annorlunda. Det är magiskt tänkande och det funkar inte, möjligen kan jag ändra på min egen hjärnas struktur, det är ju relativt bevisat nu för tiden. Men föremålet man betraktar inte ändrar form bara för man byter glasögon.. upplevelsen däremot förvrängs.

Vemodig växelverkan

image

”Vad skulle hända om du skrev dina innersta tankar och känslor? Vad skulle hända om du skrev dom här [på Facebook] så alla kunde läsa dom?”

Den frågan dök upp för ett tag sedan och det här är mitt svar:
”Jag gör det ibland, jag har hittat sätt att skriva och uttrycka de allra djupaste personliga tankarna helt öppet utan att få negativ respons för jag vet att jag är en sån slags person som ändå inte kan låta bli. En nyckel har varit att sluta uttrycka dem som om det vore åsikter. Och lika viktigt i den processen var att sluta uttrycka mina åsikter som om de vore känslor.”

Samtidigt inser jag att det finns många texter som hamnar i det privata arkivet av respekt för andra. Jag har inte skrivit mycket under den här våren och sommaren, det har jag verkligen inte! För mina innersta tankar och känslor drabbar inte bara mig, de har en växelverkan tillsammans med mina handlingar och alla tankar, känslor och handlingar hos de personer jag har omkring mig. Jag har kanske inte skrivit färre ord men jag har publicerat mindre frekvent.

Stop(e)motion

image

När världen exploderar och efter en hundradels ögonblick fryser i en perfekt stillbild av det som ligger mellan ”före” och ”efter”. Där i den stillbilden. Du vet känslan. Du vet var jag vill komma..

Mins du känslan första gången du såg en häst galoppera i ultrarapid? Det gör jag!
Mins du känslan första gången du såg en droppe falla ner på på en vattenyta och med en gång fara tillbaka upp i en pelare som bildar en ny droppe vilken strax faller tillbaka och ansluter sig och blir ett med den stora massan? Det gör jag!
Mins du känslan när du såg en skottlossning a la vilda western demonteras i sina pyrotekniska beståndsdelar? Det gör jag!

Med den känslan förskjuts tidens utbredning och rummen mellan ”före” och ”efter” stjäl huvudrollen i en sedan länge söndertolkad pjäs, den förvrängda tiden rregisserar om farsen till ett välbalanserat och knivskarpt drama.

I det frysta ögonblicket där i mellanrummet går mina minnen runt och undersöker dina. Det delar en obegriplig värld i ett nytt ”före” och ”efter”. Det fyller i några fler vita fläckar på min karta. Det får mitt hjärta att gå sönder längs gamla lagningsfogar och den här gången kommer jag plocka tillbaka några fler bitar i rätt ordning.

Du pekar ut alla fel och misstag jag inte visste att jag gjort och det är bland det bästa som hänt mig! Så lätt och så komplext, som en helt fantastisk självbiografisk stopmotionfilm om en liten ensam australiensisk flicka som fick en oväntad vän på andra sidan jorden tack vare sin mammas kleptomani och en stulen sida ur telefonkatalogen.

Ibland känns mitt liv sånt, som den omöjliga brevväxlingen genom jordens mitt, jag undrar bara om det är berättaren, berättandet eller berättelsen som är pudelns kärna..?