Alla inlägg av bekveam

Om ett möte i tv-soffan

image

Jag skulle tycka det var mycket intressantare att se ett samtal mellan Hans Rosling och de två största riksdagspartiernas ledare samt regeringspartiernas företrädare. Det är något jag nog rent av faktiskt skulle kunna bänka mig framför en tv för att se!

En debatt, där man redan känner till båda parternas ståndpunkter, det intresserar mig faktiskt inte. Precis som Rosling säger till Claes Elfsberg i SVTs nyhetsinslag så grundar sig invandringsmotståndet i ideologi. Jag tror vi måste acceptera att det är fullkomligt meningslöst att försöka använda faktakunskaper som fristående argument när vi bemöter ståndpunkter som står på ideologisk grund. Istället måste vi bygga koherenta och omfattande resonemang som bygger på den enorma kunskapsbank som bland annat professor Roslings arbete skänker oss. Först då har vi en rimlig chans till en intressant argumenterande diskussion med personer som Jimmy Åkesson!

Rättvisa eller felvisa?

Det gäller nog ganska generellt att regler är till för att man ska veta hur man ”ska” göra och att de flesta människor behöver regler för de vet inte hur de ska agera annars. Regler är användbara på så sätt att de skapar samma villkor för alla, samtidigt är detta med samma villkor faktiskt inte är en rättvis eller jämlik princip i praktiken, den är rent av extremt orättvis! I praktiken bör man utgå från principen att alla ska ha lika förutsättningar, något som det inte går att sätta upp några absoluta regler utifrån. Istället kräven det en stor generositet och att man sätter upp ett antal principer mot vilka man prövar saken.

Om vi tar det till praktiken så blir skillnaden ofta tydligare. En regel som ger alla samma villkor skulle till exempel kunna vara utformad såhär: ”Alla har från 18 års ålder rätt att få en bostad av sin kommun.” Det är samma för alla, har man fyllt 18 år så kan man begära att få en bostad. Punkt. Det tar inte hänsyn till om man har möjlighet att skaffa en bostad på egen hand eller ej. Det tar inte hänsyn till om man har betalningsförmåga att betala hyra och andra räkningar så att man kan behålla bostaden. Alla får samma sak, med väldigt olika slutresultat = millimeterrättvisa.

En princip för att skapa lika förutsättningar skulle istället kunna vara: ”Alla har från 18 års ålder rätt till en egen bostad och det är kommunens uppgift att se till att detta uppfylls.” Det betyder att den som har möjlighet att skaffa en bostad på egen hand kan uppmanas att göra så om hen går till kommunen och ber att få en bostad. Medan den som inte har samma möjligheter har rätt att få en bostad och kommunen ska se till att så sker. Och den som som har en bostad men riskerar att bli bostadslös för att deras egna ekonomiska medel inte räcker för att täcka hyran har rätt att få hjälp av kommunen att behålla sin bostad, alternativt bli tilldelad en bostad som ligger inom personens begränsade ekonomiska ramar. Alla får olika sak, och alla kan nå samma resultat = verklig rättvisa.

En regel som iställer ger samma resultat skulle kunna vara: ”Alla har rätt att från 18 års ålder bo under vad som kan anses vara normala förhållanden med hänsyn tagen till ålder, ort och livssituationen i övrigt.” Det betyder att en person som bor på en ort med bostadsbrist inte har samma rättigheter som den som bor där bostadstillgången är bättre. Det betyder att en person som är arbetslös kan anses ha mindre rätt till en bostad än den som har en anställning eller studerar. Det betyder att den 22-åring som bor på en ort med hög ungdomsarbetslöshet inte kan få hjälp att behålla sin bostad om ekonomin tillfälligt förändras medan den 44-åring som bor på en ort med arbetskraftsbrist och många höginkomsttagare skulle kunna få ekonomiskt bistånd för att kunna behålla villan de hyr av aktiebolaget som de själva äger. Alla får olika sak, och alla når väldigt olika resultat, men alla har det ungefär lika som sin granne = relativ (klustrad) rättvisa.

En princip för att ge samma resultat för alla är målet att alla ska ha samma boendesituation: ”Alla över 18 år har rätt till egen bostad med allrum, kök och toalett med dusch eller bad. För varje ytterligare medlem i hushållet ska det tillkomma ett sovrum, i hushåll större än tre medlemmar ska även tillkomma en toalett.” Det betyder att den familj på tre medlemmar som bor på 3 r.o.k. om 35 kvm i regelverkets ögon har det bättre ställt än om samma familj bor på 2 r.o.k. om 90 kvm. Det betyder också att om ett barnlöst par bor i 3:an på 35 kvm så kan det anses vara fullt rimligt att de löser eventuella ekonomiska svårigheter genom att hyra ut ena sovrummet till en inneboende medan om samma par bor i 2:an om 90 kvm skulle de kunna få ekonomiskt bistånd beviljat när inkomsterna tryter. Men framför allt kommer det med tiden troligen bli större fokus på att alla får samma antal rum utan hänsyn till antal kvadratmeter, man kommer smälla upp extra väggar för att nå normen utan att behöva ge mer yta. Alla får samma sak, och alla kan nå samma resultat, men det genomsnittliga resultatet kommer med tiden att hålla en allt lägre standard = absolut rättvisa.

När man ställer upp det såhär så blir det inte alls konstigt och mystiskt längre hur vissa länder kan ha skolsystem som gynnar jämna och höga resultat medan andra länder har skolsystem som ojämna resultat eller överlag låga resultat, medan ytterligare andra ger väldigt olika resultat i olika regioner. Hur vi utformar regler, principer och riktlinjer är extremt viktigt och helt avgörande för hur stor sannorlikheten är att utfallet kommer någonstans ens i närheten av de intentioner som fanns från början!

Troende icke-troende

image

Dagens obehagliga insikt: Vi lever i ett preapocalyptiskt samhälle!

Oavsett om Den Stora Dagen verkligen kommer eller inte så lever vi med den ständigt hägrande framför oss. Och den är vårt straff för att vi betett oss så illa, för allt ont vi gjort, allt vi smutsat ner och förstört genom att vara såna som vi är. Vi har oss själva att skylla just genom att vi är mänskliga.

Överallt dyker detta budskap upp. Och så påstår folk att religiositeten är på utdöende! Att vi saknar tro. Pöh!
Vi må ha tappat bort filosofin som de gamla världsreligionerna bygger på, men vi har ändå i grunden kvar samma trossystem om den ögonblickliga skapelsen, det ständiga hotet om syndernas straff och den annalkande domedagen. Vi har till och med kvar föreställningen om att det ändå kanske kan vara möjligt att rädda en liten del av mänskligheten bara vi vidtar rätt åtgärder i tid!!

Nog följer väll det mönstret för ett typiskt trossystem, om något!

Många döda vinklar blir det

Jag läser ekonomistyrning (igen) och helt nya klarheter kring det senaste decenniets dysfunktionella sjukvårdspolitik uppenbarar sig.

Morgonens bidrag till den kommande citatsamlingen ”Hundra slag i magen” var självskriven:  ”Ta din vårdpeng och gå.”. För sån ser verkligheten ut för många människor med kronisk sjukdom idag, så skulle man kunna sammanfatta budskapet som dessa människor ofta möter. I ett missriktat försök att skänka dem empowerment avfärdar man samtidigt de medicinska behov de försöker få gehör för.

Det har länge funnits en överfokusering (och kanske övertro) på de strategiska aspekterna av att bygga och utveckla en verksamhet (både i mikro- och makroskala). Samtidigt som man helt glömt bort att en strategi inte kan åstadkomma önskvärda resultat om man inte har en väl genomarbetad och tydlig Vision och (affärs)Idé så att man vet vad man vill uppnå.

Jag förstår syftet bakom att lyfta fram vilka strategier man önskar arbeta efter. Och jag hållet helt och hållet med om att en Vision eller en Idé ensamma kan leda en vägen mot det man önskar för framtiden. Men för att effektiva och kraftfulla strategier ska bli just effektiva och kraftfulla så måste man först undersöka och sätta ord på vart man vill komma och varför, annars kommer man styra i blindo.

Effektiviteten i sig kan aldrig vara ett mål, för det leder alltid till de mest ineffektiva system tänkbara! ”Görandet för görandets skull.”

(Sen har vi det tredje stora problemet i denna styrkvartett , Verksamhetsplanen, men det området får vi utforska en annan gång.)

No top filling

You have to choose, you have to make choices in life because that is the only way to have it all.

From time to time I forget this, or I allow myself to be mislead by the faulty belief that it’s about -doing- it all. Having it all is in many ways the opposite of doing it all, it’s about not having to do it all. It’s about only doing what you -really- want, only doing what matters to -you-.

For instance I don’t care to play PTA, it’s not my cup of tea so I don’t bother. But that is not enough, I recognise it as a conscious choice to make sure I am not bothered by my own absence  in the parental community.
Also I don’t sing in a quire, I’m not a member of a DIY-circle, I don’t keep animals or grow anything eatable and I don’t aspire to do so, I don’t participate in any athletic activities or watch sports. And since about four years I don’t even read daily newspapers or watch TV, in fact the only time I watch anything is in a social context or when I’m in bed to sick to read or write.

I don’t do it all! In fact I probably don’t do most things regarded as a part of regular life. Instead I aspire to have it all, I try to get everything I ever wanted and then some! But no matter how much I sought for something, regardless of how hard I have worked for it.. I intend never ever keep anything that isn’t truly pleasant and gratifying.

This does not mean I live a happy go lucky kind of life, it does not imply I expect every moment in life to be jolly and joyful, I don’t intend it to be.

It is all about not having hard feelings about not doing things I didn’t want to do anyways. It’s about not doing things that only fill out time. It’s about not doing things you hate out of obligation when it doesn’t really bring you (and the world) anything except more obligations.

When the going gets tough these are the chooses you have to make to not just ”hold it together” but to set your terms and keep on living under decent circumstances. In times of sweet luscious overflow these are the choice you should make to make sure you get that which you truly want instead of losing yourself and what you hold dear to the empty pleasure of instant gratification monkey on speed.

Ofrånkomligheten

Ibland skrubbar livet liksom sönder huden på en och allt, precis allt gör outhärdligt ont. Nervsystemet klarar inte att hantera så stora skador så alla signalerna blir fel, man går in i chock. Världen blir ohanterlig och obegriplig fast än man egentligen mycket väl skulle kunna peka ut och beskriva varje liten sak för sig. Det går bara inte att sätta ihop alla de där detaljerna till en kontext.

Då är det lätt att bli mer rädd för hur ont någonting och allting kan riskera göra.. även det man förstår leder till någonting positivt, det man verkligen vill få gjort för att inte göra det kommer helt garanterat att leda till enorma smärtor och förluster! Det kan bli väldigt svårt att ta sig för och uthärda nödvändiga bandagebyten och smärtan att sätta sig upp för att ta smärtstillande tabletter och antibiotika.. trots att det är ens bästa chans snart få lite mindre ont.

Så är det ibland med andra saker också, emotionell smärta fungerar på precis samma sätt. För att kunna uthärda den och göra det som i längden för det bättre för oss så räcker det inte med att se och kunna beskriva detaljerna, vi måste kunna bygga ett sammanhang som vi förstår av dem.. och vi måste kunna hålla kvar detta sammanhang i tankarna i sin helhet länge nog att kunna förstå det.

Vardagsmakt

Jag vill bara få det sagt så att ingen läser in några falska implikationer i någonting jag uttalat: Var inte tyst!
För allt i världen säg vad du ser, förmedla dina känslor, berätta vad du tänker, uttryck vad du tycker, din inställning, din syn på rätt och fel.

Inte för att det är din medmänskliga skyldighet och inte för att det är en juridisk rättighet. Utan för att det kommer få dig att känna att du har makt över ditt eget liv och inflytande över världen omkring dig. Det kommer få dig att känna dig mer levande, mer närvarande, mer delaktig.

Men kom ihåg att det inte är en strid där ord står mot ord, det är inte en kamp där det finns vinnare och förlorare, fall inte för tanken att det är ett idéernas krig som skall utkämpas och låt dig aldrig vilseledas av de som tagit på sig soldatuniformen. För då har vi alla förlorat redan innan det börjar.

..de bär mig eller förgör mig.

Ibland bildas en ordström man inte riktigt kan förhålla sig till på ett tryggt och stabilt sätt än.. Man vet att de där orden talat klarspråk, men det är en brutal och exakt klarhet som bränner håll rakt genom kroppen likt en silverberlock på vampyrens bringa. Ord vars frätande kraft växer sig starkare med varje dag de lever som flyktingar, fördolda i skuggan. Ord lika explosiva som bomullskrut – att sprida dem med vinden är bara inte möjligt.

Mina ord. Min sorg. Min risk. Min styrka.