Pedagogiskt missbruk

image

Jag funderar på det här med att använda avskräckande exempel, jag känner det logiska resonemanget bakom. Men är vi verkligen så naiva att vi inte kan se att det det bara är en teori, och att den sedan länge visat sig ligga någonstans på skalan mellan ”högst bristfällig” och ”falsk”?

Våra hjärnor tycker om att lura oss och de belönar oss rikligt när vi sväljer dessa lögner genom att söka upp ”bevis” som bekräftar dem. Våra hjärnor är dessutom lata, de plockar gärna första bästa association som dyker upp och presenterar det som en briljant genomtänkt objektiv analys. Så det är inte alls konstigt att vi drar slutsatsen att det måste vara det avskräckande exemplet som hjälpte oss på rätt väg. Det är faktiskt inte alls konstigt att vi sedan inom kort är övertygade bortom tvivel och har en gedigen uppsättning argument och indicier som styrker vår sak.

Men om avskräckande exempel är ett så potent verktyg som många påstår.. Varför används det huvudsakligen bara på områden som 1) är systematiska strukturella problem och 2) vi upplever står utanför vår kontroll? Om avskräckande exempel är ett så bra verktyg borde vi ju använda det överallt.

Tänk bara vad effektiv läsundervisningen i skolan skulle kunna bli om vi började bjöd in analfabeter att föreläsa i våra lågstadieskolor. De skulle kunna berätta om vilka svårigheter och utmaningar man möter i samhället, deras personliga berättelser skulle inte lämna många oberörda. Tänk vilken källa till inspiration och motivation vi går miste om!
För att inte tala om hur vi skulle kunna sätta principen till verket i våra personliga relationer. Vi skulle kunna strunta i en räkning så att vi får en anmärkning hos kronofogden, sen skulle våra barn se vilka hårda konsekvenser som väntar och aldrig göra samma misstag. Förutom när det är dags för dem att föra denna värdefulla lärdom vidare till dina egna barn såklart.
Och om du skulle upptäcka att ditt barn inte skaffat sig en hemförsäkring än så uppstår ju ett gyllene tillfälle för dem att lära sig av sina egna misstag när du ”tappar” den adressmärkta extranyckeln där missbrukarna brukar hålla till på torget (gång på gång om så krävs). Och kom ihåg att inte agera ”möjliggörare” genom att stötta dem emotionellt eller ekonomiskt för det är inte att hjälpa dem,  istället underminera budskapet av den viktiga erfarenheten de håller på att göra.

För visst är det avskräckande exemplet ett av våra viktigaste och mest potenta pedagogiska hjälpmedel för att påverka den unga generationen och för att vägleda de som riskerar att halka snett här i livet? Det är i alla fall utan tvekan det mest effektfulla verktyget när vi ”vill känna att vi gör skillnad” och den känslan är minst lika beroendeframkallande som opium eller heroin!

Kommentera