Ofrånkomligheten

Ibland skrubbar livet liksom sönder huden på en och allt, precis allt gör outhärdligt ont. Nervsystemet klarar inte att hantera så stora skador så alla signalerna blir fel, man går in i chock. Världen blir ohanterlig och obegriplig fast än man egentligen mycket väl skulle kunna peka ut och beskriva varje liten sak för sig. Det går bara inte att sätta ihop alla de där detaljerna till en kontext.

Då är det lätt att bli mer rädd för hur ont någonting och allting kan riskera göra.. även det man förstår leder till någonting positivt, det man verkligen vill få gjort för att inte göra det kommer helt garanterat att leda till enorma smärtor och förluster! Det kan bli väldigt svårt att ta sig för och uthärda nödvändiga bandagebyten och smärtan att sätta sig upp för att ta smärtstillande tabletter och antibiotika.. trots att det är ens bästa chans snart få lite mindre ont.

Så är det ibland med andra saker också, emotionell smärta fungerar på precis samma sätt. För att kunna uthärda den och göra det som i längden för det bättre för oss så räcker det inte med att se och kunna beskriva detaljerna, vi måste kunna bygga ett sammanhang som vi förstår av dem.. och vi måste kunna hålla kvar detta sammanhang i tankarna i sin helhet länge nog att kunna förstå det.

Kommentera