Godnatt kära värld

image

Jag sitter och funderar på sekelskiftesideal ur perspektiven Theory of Mind, anknytningsmönster, interaktionsestetik och kognitionsfilosofi. På hur starkt sekelskiftesidealen fortfarande präglar vår syn på barn och på relationer.

Jag har hela mitt liv haft en stark vurm för sekelskiftesarkitektur och tycker det finns någonting otroligt tilltalande i hur klädedräkten för sig teatralt och estetiskt. Och vem kan låta bli att älska den galna tekniska uppfinningsrikedomen? Unga farbröder som lekte och hittade på.

Allt var möjligt och man trodde verkligen på det på riktigt! Innan vi blev disillusionerade, depraverade och deprimerade av erfarenheten att världskrig nu blivit fullt möjliga företeelser. Innan vi blev ironiska jävlar som under 20- och 30-talen..

Jag har helhjärtat och okritiskt tagit till mig den romantiska bilden av sekelskiftesidealen, rationellt intellektuellt har jag avfärdat mycket (Väldigt Mycket) men idén om idéerna har ändå levt kvar.. ”Om bara som hade vetat lite bättre så hade det varit helt genialt!” ungefär.. ”Dom var bara lite naiva och okunniga, men tanken var ju ändå god” typ..

Jag börjar få känslan av att det är jag som är lika socialrealistiskt romantisk och naiv som någon av alla populära karaktärer i alla dessa romaner, noveller och pjäser vi av någon underlig anledning fortfarande tycker känns moderna och aktuella fast än de handlar om människor som saknar normalt anknytningsmönster, som uppvisar grava brister i Theory of Mind, som ofta helt saknar självinsikt och självreflektion, som har extremt begränsad förståelse för intima relationer och mellanmänskligt samspel, som istället tycks ägna sig åt rollspel och regelstyrda ömsesidiga förpliktelser.. jag skulle kunna fortsätta länge!

I natt dog min vurm för sekelskiftesidealen! Må de vila i frid.

Kommentera