Tro, handling och hedonism

image

Det här med de arga ateisterna..

För mig var det ett nytt område, en outforskad fläck på kartan, då när jag först mötte fenomenet för drygt ett år sedan. Sedan dess har jag undersökt det så pass att jag kan konstatera att jag inte vill lägga mer tid på det. Lika mycket för att jag tycker att deras idéer leder in i en återvändsgränd, som för att de själva förespråkar samma idiotiska systemfel de säger sig kritisera, som för att de uppenbarligen inte har koll på att det de kritiserar inte tillhör den judisk-kristna traditionen utan är olika relativt moderna avarter. Några exempel är den tillbakagång till hedonism som varit populär här och var de senaste 100 åren, och det tidigare mycket framgångsrika bygget av en totalitär fascistisk stormakt ledd av en teologisk aristokrati. Jag är också starkt kritisk till dessa. Självklart är jag det! Men vill man få bukt med någondera så måste man se det för vad det är och sluta skjuta på vimplar och pappfigurer.

I den romersk-kristna traditionen finns ingen gud i himmelen längre, du och jag och alla andra människor är gud genom våra handlingar. Vi är skaparen nu. Vi har makten. De enda som kan döma oss är vi. Genom tanke och genom handling kan vi döma oss själva, genom lag och genom handling (inte genom tanke) kan vi döma varandra.
Den personliga guden klev ner och upplöstes för 2000 år sedan (eller ska vi vara tekniska så skedde det under 300-talet när den filosofiska sammanställningen gjordes) och oavsett hur olika grupper försökt vrida och manipulera innebörden sedan dess så var det fortfarande den idéen som gällde vid sista konciliet på 700-talet. Det är alltså fortfarande den officiellt fastslagna hållningen i den romersk-kristna läran.

På sätt och vis är det ganska underhållande att de arga ateisterna kritiserar en ateististisk tro. För.. om människan är skaparen, om människan är gud genom handling.. vilken gud är det de kritiserar när de kritiserar kristendomen som sådan (vilket de ju gör)?
Motsätter de sig människans skaparförmåga? Motsätter de sig individens makt över sina egna handlingar? Motsätter de sig handlingens potentiella kraft? Motsätter de sig människans autonomi? Motsätter de sig individens ställning som autonom varelse? Motsätter de sig varje människas ansvar för sina egna handlingar?
Kristendomen är liksom vad som banade väg för ateististiskt tänkande, det är ingen slump att ateismen dök upp som rörelse och att den kunnat växa just här, just vid den tidpunkten när det skedde. För den bygger på den ursprungliga romersk-kristna filosofin och dök upp i samband med att man i delar av Europa gick tillbaka till den traditionen.

Det finns självklart otroligt mycket mer annat intressant att gå in på men det är inte en avhandling i ateistism eller teologi jag vill skriva. Utan bara ge ett exempel på varför det känns helt bortkastat att lägga mer tid på dum blind propaganda vars enda resultat är att den sprider myterna som motståndarsidan lever av.. lika puckat som när antirasistiska grupper använder fascistiska metoder ”för den goda sakens skull”.

Kommentera