På skoltid: Lärandets korthus

image

Det obligatoriska sommartalet på gårdagens skolavslutning innehöll det vanliga med ”ha roligt, njut av sommaren, fortsätt lära, läs mycket och bada, bada, bada”. Kanske lite för långt. Men..

När det hette att läs- och skrivförmåga är någonting ”som underlättar lärandet” i skolan så var jag nära att resa mig upp och lämna kyrkan i protest!

Det ligger någonting så formidabelt uselt i att stå inför elever & föräldrar och formulera sig så. Att läsa och skriva är inte någonting som gynnar, det är ett krav! Att ha god läs – och skrivförmåga är en grundförutsättning för att ta kunna ta till sig kunskap och visa att man nått uppsatta mål i skolan. Kan du inte läsa och skriva på den nivå som förväntas i förhållande till din ålder så är du chanslös.

Att några små fel valda ord kan göra så ont! En klumpigt formulerad mening gjorde mig både ledsen och förbannad. Jag var inte beredd på att reagera så, jag har erövrat det skrivna språket, jag läser mycket och jag tar mig med glädje an svåra texter. Jag har slutat skämmas för de stavfel jag fortfarande gör och jag tar till mängder med fantastiska hjälpmedel varje dag för att minska försprånget som de flesta människor har jämfört med mig för att dom föddes med en hjärna som har den där lilla delen vilken är gjord för att hantera text och skrivet språk (eller rättare sagt så är text och skrivet språk speciellt utformat för att använda just den delen av hjärnan).

För det är vad dyslexi handlar om. Det är inte att man har lite svårt att lära sig stava, att man har dålig handstil, att det är jobbigt och går långsamt att läsa eller att bokstäverna ”hoppar runt och byter håll”. Alla såna sakerna är svårigheter många dyslektiker har, men dyslexin som sådan är någonting helt annat. Den är en bestående predisposition som gör att man måste använda fler och suboptimala delar av hjärnan för att göra något som de flesta har inbyggd specialiserad hårdvara som hanterar automagiskt åt dom. Även när en dyslektiker övervunnit sitt handikapp så använder henne i regel mer energi och större del av hjärnan för att avkoda eller producera skrivet språk. Det är en livslångt funktionsnedsättning oavsett hur litet eller stort hinder det utgör.
Fastän jag är vuxen idag, fast än skrivet språk är någonting jag kommit att älska, så upplever jag det som ett hån att en representant för högsta ledningen kan stå inför två lågstadieskolor och säga att de ser läs- och skrivförmåga som någonting som ”underlättar” när man går i skolan.

Inte förrän den dagen man fullt ut erbjuder en icke-textbaserad inlärning för den som har lättare för det kan man uttrycka sig på något annat sätt än att det är ett ovillkorligt krav att lära sig läsa och skriva för att över huvud taget få tillgång till majoriteten av den kunskap som krävs för att nå sina mål som elev.

För att förtydliga: Jag behöver inte främst stöd och sympatier. Det jag vill är att uppmärksamma den väldigt skeva uppfattningen skolan har av sig själv, sin uppgift och sitt sätt att arbeta. Jag tycker det är bra att man fokuserar på god läs- & skrivförmåga som en av de viktigaste grundpelarna i utbildningsväsendet. Jag är okej med att det är ett krav och jag tycker att man ska vara ärlig med att det är så!

Jag tror att vi måste vara ärliga och tala öppet om att det är ett kompromisslöst krav både i skolan och i samhället. För det är först då vi kan se bortom det och förstå att vi kan göra skolan tillgänglig för alla utan att kompromissa visionen om 100% läs- och skrivkunnighet.

Kommentera