Vardagsfunderingar

image

En sån där dag som räddades upp av ortopeden på Lunds universitetssjukhus, tonårsminnen från hjärnlabbet på Karolinska institutet och en kort personlig rapport från Lorimer Moseleys stockholmsbesök.

Varför är det alltid i den biomedicinska vetenskapen jag finner trygghet och tröst när livet känns övermäktigt? Och varför står jag samtidigt inte ut i eller med sjukvården?

Ibland tänker jag att jag skulle vilja inrikta mig mot produktutveckling med medicinsk implementation, jag älskar verkligen medicinområdet! Jag vet att jag skulle vara bra på det men skulle jag stå ut?

Kommentera