Runt kunskapens träd

image

Jag har nästan hela livet varit omgiven av människor som är starka personligheter. Inte minst starka och självständiga kvinnor men det är aldrig någonsin någon som har kallat dom för det. Jag kommer från en lång serie av just starka kvinnor kvinnor som gått sin egen väg men jag hade inte ens det begreppet i mitt vokabulär. Jag har alltid blivit kallad envis och kompromisslös men inte förrän i skolan har det vad jag kan minnas blivit ihopkopplat med något pronomen.

Jag visste att det bara var visa människor som kunde föda barn och att det hängde ihop med biologiska funktioner i kroppen. Jag visste att vem som är juridisk förälder är kopplat till vem det genetiska materialet som bygger barnet kommer från, likaså att de som är juridiska föräldrar är de enda som med lätthet kan bli vårdnadshavare. Jag visste att det fanns en massa juridiska begränsningar kopplat till biologiskt kön men att de oftast inte hade ett dugg med verkligheten vi lever i att göra.

För så himlar många saker finns det inte som är på ett visst sätt med någon slags reell generaliserbar absolut bestämdhet. Men för att fungera tillsammans i samhällen som inte består av små byar på mindre än 200 personer så skapar vi olika kognitiva verktyg och minnesregler. Det beror på begränsningar i hjärnans konstruktion där vi är hårdkådade på ett visst sätt. Vi i har till exempel bara plats för 18-20 individer i en grupp, det är en fysisk begränsningar i hårdvaran som gör att vi inte kan använda de mycket fördelaktiga inbyggda verktyg vi alla har med oss från födseln när en grupp blir större än så. Det vi kan göra (och det som också händer spontant och naturligt) är att vi tack vare den långsamma icke-specialiserade delen av hjärnan kan dela upp gruppen på olika sätt i delgrupper vilka vi sedan kan hantera var och en för sig inom den högspecialiserade delen med sina begränsningar. Ovanför gruppbegränsningen om max 20 individer finns bybegränsningen om ca 200 individer. En ansamling grupper och individer utan grupptillhörighet kan tillsammans bilda större sammanhang som också de har sin plats i den här högspecialiserade delen av hjärnan, en ”by”. Men så snart ”byn” växer sig större än 200 individer så kommer våra hjärnor att använda tillgängliga resurser (nämligen det långsamma logiska tänkandet) till att dela upp ”byn” på olika sätt. Men det betyder inte att människan måste begränsa sig och gå tillbaka till att leva som på bronsåldern med bysamhälle och storfamiljer. Absolut inte!

Det betyder bara att vi behöver vara medvetna om och nyttja detta till vår fördel. När vi pratar genusvetenskap till exempel så skulle vi kunna undersöka och belysa hur det går att minska benägenheten att få en uppdelning baserat på könstillhörighet om man systematiskt håller sig under 20-/200-gränsen samtidigt som man jobbar medvetet och aktivt för att motverka inlärda strukturella beteenden. Hur påverkas den långsiktiga effekten av jämställdhetsarbete av grupp- och ”by”-storleken? Hur kan vi påverka på vilka grunder människor delar upp sig när 20-/200-gränserna överskrids? Finns det kanske strukturer som är gynnsamma för när spontan spontan uppdelning leder till nya konstruktiva konstellationer?

Under antiken hittade man på ett nytt system för hur man kan skapa och administrera kognitiva hjälpmedel som överbryggar hindret som grupp- och bybegränsningen innebär. Då hade man ingen aning om att det handlar om neurobiologi, om hur den mänskliga hjärnan fungerar, en begränsning i din och min hårdvara. Man skapade ett system som var mer pålitligt i sin förmåga att bringa stabilitet när ett samhälle växte sig större och tätare. Ett system som ger oss en gemensam begreppsvärld vilken hjälper oss att på individnivå agera på ett sånt sätt att vi både personligen och på samhällsnivå överbryggar våra ofrånkomliga neurologiska begränsningar. Ett system som innefattar en fysiskt närvarande struktur som är till för att både stötta och hindra när idevärlden inte räcker till (för det kan den aldrig göra fullt ut!). Ett system vars grundläggande principer visat sig vara användbara under snart 2500 år.

Men det växte fram i ett samhälle som också hade stora begränsningar och som var starkt färgat av sin förhistoria. Det växte fram i en tid som var starkt präglad av en fruktansvärd naturkatastrof som innebar slutet för den mest avancerade kulturen man kände till. En katastrof vars efterspel fick kulturella och sociala följder som sträcker som ända till vår tid. En av de som är enklast att lyfta fram konkret och lättbegripligt är konsekvenserna av att den kristna skapelseberättelsen skrevs om någon gång innan 300-talet. Det som tidigare varit berättelsen om hur gud skapade kvinnan och mannen i sin avbild som två jämlikar tillkomna samtidigt med starkt patos.. reducerades till berättelsen om hur mannen hittade sin andra fru, en kvinna som redan vid sin tillkomst stod i tacksamhetsskuld till honom och låg efter i erfarenheter. Men vi behöver i inte kapitulera inför den begränsningen heller, vi kan tack vare vår fantastiska hjärnan ta fram strategier och kognitiva hjälpmedel för att förändra och påverka! På det här området handlar det inte ens om biologiska begränsningar i hårdvaran utan bara om kulturella, sociala nedärvda föreställningar som baserar sig på olyckliga historiska händelseförlopp för ~3000 år sedan.

Kommentera