Ögonblick i livet: Vardagsevidens och överraskningsempiri

image

Universitetssjukhusets hjärnlabb är inte så som man tänker sig att ett hjärnlabb ska se ut, eller det var i alla fall inte för 20 år sedan. Inga vita väggar, inget som såg ut som avancerade instrument, inga sterila kontrollerade miljöer. Istället institutionsgulnade lokaler med långa korridorer av kontorsrum som för tankarna till Tullverket och 70-talet, påträngande lysrör så lågfrekventa att de påverkar hur man uppfattar omgivningen och labbsalar som mest ser ut som en blandning av skrotupplag och hobbyrum i en elektrikförening.

Och sen rusar någon in, mitt under pågående experiment. En disträ och lite dampig 10-åring i en medelålders mans kropp. Han hade glömt någon mackapär, skulle lämna en mockagäng, byter några ord om nån grej och försvinner ut igen. Grattis! Du har just varit med om första mötet med vår absolut främsta forskare om den mänskliga hjärnan, professor i klinisk neurovetenskap.

Ååh, du fantastiska lärorika upplevelse! Ibland är det något helt oväntat som gör störst intryck.

Kommentera