Så lätt men på intet vis enkelt

image

Varför stället alla alltid frågorna ”Vad jobbat du med?” och ”Vad har du pluggat?” så snart man kan relativt mycket på ett ämne? Som om det hade ens det minsta relevants?

Jag har fram till nu bara pluggat sånt jag redan kunde relativt väl och endast för att få någon slags officiell dokumentation på att jag kan just det. Det betyder inte att jag inte lärt mig något under mina studier, tvärt om! Jag har lärt mig massor, det finns alltid mer att lära, och framför allt lärt känna massor av människor. Men jag har genomfört studierna i syfte att få betyg och diplom.

För det mesta har jag lärt mig genom ren nyfikenhet och genom att trotsa rädslan att känna mig dum av att ge mig in på för mig tidigare outforskade områden. Jag har tagit mig tid och grävt ner mig i det till jag slutat tycka det känns svårt. Nu senast har det varit filosofi, något som har en ganska hög tröskel med väldigt specifika begrepp. Inte bara de generella ämnesrelaterade begreppen utan dessutom en rad olika dialekter där individer definierat om begrepp om och om genom historien. Men det var inte någon ogenomtränglig barriär.

På tur står flera nya utmaningar varav några faktiskt känns som helt orealistiska mål, kanske är det så och kanske inte. Men jag tänker att om de hade varit realistiska så hade de inte varit några mål. Att sätta upp målbilder handlar ju om att sträva efter något bortom det som redan är inom räckhåll och därför flyttas målet kontinuerligt längre och längre fram i takt med att man lär sig nya färdigheter och tar till sig ny kunskap.

Eller som jag fick höra genom hela min barndom: ”Jamen, ta reda på det då, det är bara att slå upp, gräva fram och lista ut!” sen började jag skolan och då gick allt som bekant åt helsike..

Ett hälsosamt begär efter det orealistiska tror jag är bland det bästa man kan se till att odla i sig själv.

Kommentera