Rättigheter smättigheter

image

Vi har fått en ny rättighetslag, sedan två dygn tillbaka har vi rätt att få
veta vilken diagnos som har ställts och vilka behandlingsalterativ som
finns. Vid allvarlig sjukdom har vi nu rätt till en ny medicinsk
bedömning, och vi har nu fått rättigheten att själva välja vårdgivare
var som helst i landet oavsett var vi är folkbokförda.

Några viktiga punkter ur den nya Patientlagen:
Här framgår tydligt att man som patient har rätt till sakkunnig hälso-
och sjukvård som står i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad metod.
Det står också uttryckligen att man ska få en medicinsk bedömning
såvida det inte är -uppenbart obehövligt-.
Den som är skyldig att föra patientjournal får inte längre neka när
patienten begär att få ett intyg som gäller vården.
När det finns flera behandlingsalternativ så ska patienten få möjlighet
att själv välja det hen föredrar, om det inte är obefogat ska patienten
sedan också få den valda behandlingen.
Personer med funktionsnedsättning ges nu rätten att välja det
hjälpmedel hen föredrar när det finns flera alternativ.
Att få sitt behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet tillgodosätt är
sedan årsskiftet en rättighet.
Alla som ber om det ska få en fast läkarkontakt inom primärvården
och en fast vårdkontakt oavsett vilken form av vårdinrättning det
gäller.
I vilken utsträckning man själv utför sin vård- och behandling ska utgå
från patientens egna önskemål och individuella förutsättningar.
Man har alltid rätt att få all information om sitt hälsotillstånd, sin
sjukdom, vård- och behandlingsalternativ, de följder och risker som
kan komma av dessa, metoder för att förebygga sjukdom och skada
samt vårdgatantin.
Man har rätt att avstå delar av eller all information om man så vill.
För den som vill läsa lagen i sin helhet finns den här: http://
www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattnin
gssamling/sfs_sfs-2014-821/

Jag satt för drygt ett år sedan i några långa samtal med jurister
specialiserade på just vårdrelaterade rättigheter och lagstiftning.
Även om de flesta försöker arbetar efter de principer som den nya
lagen fastslår så fanns tidigare ingen rättighet utifrån patientsituatio
nen och heller ingen skyldighet för vården att erbjuda och tillgodose
detta. Man hade tex inte någon som helst rätt att välja behandling,
man hade inte ens rätt att få någon behandling alls, än mindre rätt
att få adekvat sådan enligt vetenskap och beprövad metod. Man
hade som patient rättigheten att få -vård- vilket utifrån lagens syn
innebar att vårdens skyldighet var uppfylld när de erbjöd
psykodynamisk samtalskontakt och skrev ut antihistamin som
ångestdämpande medicin till patienter med adhd trots att det absolut
inte är en rekommenderad behandling för att ta ett konkret exempel.
Inom abortvården har det ju uppmärksammats flera gånger att
möjligheten för patienten att påverka varit obefintlig och
mottagningarna använt sig av mediciner som medför mångfalt större
risker och hemska biverkningar, där människor gång på gång varit
på god väg att förblöda utöver allt annat onödigt lidande. Och så
förlossningsvården där läkare, sjuksköterskor och hela avdelningar
systematiskt mörklagt vårdskador för de drabbade patienterna. I
allmänhet så tror och hoppas jag att man redan arbetar utifrån det
som den nya lagen talar om och därför fortsätter allt som vanligt.
Men i de fall där man inte har haft de principerna som riktlinjer
tidigare har lagen nu möjliggjort för patienterna att påverka sin
situation.

Alla vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder som bor i Västra
Götaland har nu helt plötsligt för första gången en rimlig chans att få
både utredning, hjälpmedel och adekvat medicinsk behandling
bekostnad av landstinget och inom ramarna för högkostnadsskyd
det. Eller nu till att börja med har de som väljer att ta striden
åtminstone möjligheten att få rätt.

Den nya lagen är helt i linje med vårdens och vårdyrkenas etiska
riktlinjer så för läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal bör
den inte innebära någon förändring. Det har däremot en stor stor
betydelse rent juridiskt ur patientens position eftersom de etiska
riktlinjerna inte ger patienten något rättsligt skydd.

De etiska riktlinjerna är till för att fungera just
så, och när någon inte agerar så på eget bevåg så finns HSAN/
patientnämnden/IVO. De ställer vårdgivare till svars och tilldömmer
olika påföljder. Men de kan egentligen inte döma en vårdinrättning
att tillhandahålla det bemötande, hjälpmedel eller den behandling
patienten behöver.

Kommentera