Eutanasins helande kraft?

image

Det är intressant hur man genom språkregler lyckades vända synen på psykosocial utsatthet och hur denna kan stävjas genom att kalla den för ”utanförskap”. För det handlar ju själva verket inte alls om att stå utanför utan om att tillhöra en annan samhällelig grupp än den etablerade ekonomiskt tryggade medelklassen.

Det är att gå tillbaka till en tid då det fanns grupper som levde bland oss men inte tillhörde samhället, som inte hade samma rättigheter som individer i de inkluderade grupperna. ”Utanförskapet” är från början ett fiktivt begrepp som genom massiv propaganda och förändringar i det regelverket har implementerats och blivit ett verkligt fenomen när man tagit ifrån människor de begrepp som behövs för att identifiera och påverka de faktorer som verkligen orsakar deras situation.

Det är nazistretorik, det var så de lyckades ta ifrån tyska medborgare med judiskt påbrå sitt medborgarskap. En grupp som i vissa tyska delstater för övrigt bara några decennier innan hade förvärvat rätten till medborgarskap trots att de bott där sedan många generationer tillbaka. Huruvida det används för att ta ifrån människor sin medborgerliga status i sin helhet eller ”bara” för att ta ifrån människor delar av deras medborgerliga rättigheter som är vitala för deras livskvalitet och möjlighet att påverka sitt eget liv kan jag faktiskt tycka är irrelevant eftersom det i praktiken ger resultat som är så närliggande att det gör mig skräckslagen!

De reformer som gjorts i sjukförsäkringen de senaste 15 åren är en jättelik tyst dödsmaskin. Ingen vill prata om det längre men varje år dör ett skrämmande stort antal människor som direkt följd av dessa regeländringa och ännu många fler får sin livslängd avsevärt förkortad som en direkt konsekvens av de psykosociala effekterna som systemförändringen orsakar. Vi talar alltså om en politik som har direkta konkreta populationsreglerande konsekvenser. Konsekvenser som följer samma mönster som de effekter man ville uppnå genom instiftadet av eutanasiprogrammet på 1930-talet.

Att dra undan mattan för folk ekonomiskt har inga som helst positiva effekter, det bidrar bara till den psykosociala utsattheten och cementerar ”utanförskapet”. Det är att  strypa dem långsamt samtidigt som man svälter ihjäl dem.

Att kalla detta för att ”motivera människor att ta sig ur passivitet”, det är ett hån!

Kommentera