Stinkande strumpor

image

Det är lustigt hur en manifestation som syftat till att uppmärksamma och öka toleransen för en grupp samtidigt kan  falla ur i att marginalisera och skapa situationer av så gravt bristande förståelse för en annan grupp! Idag har människor, och då framförallt barn inom förskolan och skolan klätt skog i omaka strumpor. En symbolisk solidarisk handling.

Men jag kan inte se den där eftersträvade toleran sen genomsyra sättet dagens aktion genomförts på många håll. Man har glömt bort valfriheten och inkludering. Den som av någon anledning inte vill eller kan ha udda sockor får inte vara med, får inte plats, blir lämnad utanför.

Den som har autism och inte kan hantera förändringar och regelbrott av det slaget. Den som har perceptionsstörningar och inte klarar av vilka strumpor som helst, som har 20 par exakt likadana par strumpor, den enda modellen utan sömmar som skaver eller resårer som gör ont, den som är så känslig att hen känner skillnad på garnet beroende på vilken färg det har (ja, den kemiska processen under färgningen skiljer sig åt och ger små skillnader i mjukhet, stretch, textur mm). Den som är allergisk mot de färgämnen konfektionsindustrin använder i massproduktionen. Den som har OCD och tvångssyndrom, som inte klarar av när något avviker från symmetrin eller inte matchar.Eller bara den som har en så praktiskt och tråkig mamma/pappa att alla par är identiska.

Det är många barn och faktiskt också många vuxna inom skola och förskola som tillhör någon av dessa, ännu fler som har helt andra hindrande orsaker. Vem visade förståelse för dem idag?

Att ge uppmärksamhet åt och öka toleransen för det som är annorlunda är otroligt viktigt! Men vi måste göra det på ett sätt som tillåter alla slags annorlunda, annars är det bara en ny alternativ intolerans vi har skapat. Vi får aldrig glömma bort att släppa in även de som inte kan anpassa sig, oavsett var på det normativa spectrumet den inflexibiliteten råkar ligga.

Kommentera