Sorgen tar slut många gånger

image

Jag har en vän som alltid får mig att tänka ur nya perspektiv genom sitt sätt att alltid säga hur det är, brutalt ärligt på det där viset de flesta andra skulle vara obekväm med. Och ut kommer ur mig alldeles färdiga ord på det som en halvtimme innan hade varit råa tankar, oöversättbara till mänskliga språk.

Idag blev jag påmind om vikten av att vara ledsen färdigt. Om hur när man är väldigt ledsen så måste få man vara väldigt ledsen tills dess att man är klar med hela ledsenheten. Man behöver bli klar med den innan den går över. Det är inte farligt att vara ledsen, det finns ingenting farligt med det alls.

P1 sände ett himlar bra program om sorg med samma konstaterande, det är inte farligt att vara ledsen, man kan inte sörja för mycket eller för länge. Och inte minst så är det inte tiden i sig som läker och gör det bättre, utan vad man gör med tiden. Att gå till gymmet eller smälla i sig en chokladkaka förändrar tveklöst hur man känner för stunden genom att påverka signalsubstanserna i hjärnan men de förändrar ingenting substansiellt i själva sorgearbetet i längden. De gömmer och trycker undan sorgen men de bearbetar ingenting. Man måste vara ledsen färdigt!

”Hur länge får man sörja?” heter avsnittet, det sändes den 29 okt som en del av Tendens serie om sorg. Det var sorg kopplad till dödsfall men jag tänker att det gäller all sorg och ledsenhet, jag har upplevt många nära förluster genom dödsfall och jag upplever att soegearbetet efter andra händelser i livet har många likheter just i detta att man -behöver- tillåta sig vara ledsen till dess att det ledsna tar slut.

Och man kan faktiskt vara glad mellan ledsenheten, om man nu verkligen känner så, den tar inte slut en gång utan många gånger livet ut. Man kan inte vara ledsen för mycket eller för länge så man ska inte vara rädd för att ”fastna i sorgen”. Och man ska aldrig någonsin varna någon annan för det!

Kommentera