Rolöst varande

image

Ett par sånadär veckor där intresseskotten inte vill slå rot i någonting. Allt är inspirerande uppmärksamhetsfångande men ingen avympning riktigt vill ta sig. Hipp, happ, hopp, skutt. Jag har ju lärt mig vid det här laget, det här är läget där hundra nyanser av oupptäckta delar av världen ska upptäckas, utvärderas och sättas upp på listan över saker att kanske dyka djupare i. Upptäckarveckan. Allt det andra kommer komma, djupdykarmånaden, avstämnings dagarna, den tillbakadragna back-to-basics tiden och perioden av check pionts och gateways som nyss passerade.

Man kan inte släppa någon av dessa helt och man kan inte ha alla aktiva samtidigt, alla behövs för långsiktig hållbarhet. Har man tur kommer de i balans med hjälp av självsvängningar men när saker förändras i livet och rutiner som tidigare varit förknippad med någon viss del ändras eller byts ut kommer den förändringen ta mindre kraft av dig om du vet vilka små men centrala funktioner som är kopplade till den där kladdkakan på fiket varje tisdag eller bussresan du trodde du skulle vara glad att slippa varje dag.

Så jag börjar läsa tio böcker på en vecka och känner inte längre att det är ett misslyckande, jag skummar och sätter upp på listan inför framtiden. När jag senare begraver mig i något jag inte kan lyfta de där rötterna ur innan det är fullständigt uttömt så kommer jag inte känna det som ansvarslöst negligering. När jag analyserar och sorterar upp alla intryck, kunskaper och slutsatser kommer jag inte känna mig tråkig och byråkratgrå.

Såhär skiftar det mellan faser i nästan alla projekt men när man är sin egen projektledare bör man bli mer medveten om det och kanske gärna dokumentera arbetssättet som växer fram. Skriva sin egen lilla manual.

Kommentera