Pro- gress-iv

image

Den här zombie holocaust grejen… alltså jag fattar, det är en kul grej, man skämtar om det och lever sig in i det inrutade måndag-till-fredag livets motsats. Det är en vild lördagskväll i baren anpassat till den stora introverta massan. Man drömmer om några adrenalinkickar och hur kick-ass man skulle vara om bara.. 

Men… Näe! Nej, tack. Jag hoppar gärna den erfarenheten. Testa att leva i en krigszon i en vecka och se hur kul det är i verkligheten. Hoppa in i valfri livsfarlig situation du inte kan ta dig ur och försök bearbeta den posttraumatiska stressen och se hur jävlar häftigt det är. Skaffa en vän som levt under de förutsättningarna och testa att spela Dead rising tillsammans som fredagsnöje. 

Jag förstår lockelsen men jag kan inte hänge mig åt det, jag vill inte ens skämta om det längre. I mina ögon är dystopiernas era över, de har dominerat populärkulturen så totalt att de helt saknar underhållningsvärde längre. Med det söker jag ingen Disney saga, nej, jag vill ha briljanta framtidsvisioner där tekniken inte kommer på någon aspekts bekostnad. Ett futurum där man löser problem och ser vinsten av utvecklingens förfining av allt. Ett snart där resonemanget ”jaja, man kan ju inte göra allt perfekt” inte är en valid tanke, där man istället utgår från ”jo, jag kan försöka göra det här så perfekt jag bara kan! kom och granska mitt resultat jämtemot de hårdaste måttstockarna och jag ska göra mitt bästa för att briljera på de punker där du finner hål” med mondänaste självklarhet. Kom och peta vartenda troll ur mig! 

Dystopin kan absolut fylla en funktion som varningsflagga, som bärare av uppmaningen ”Det här tycker jag känns obehagligt! Låt oss välja en annan väg.” och i formen biografisk dystopi för att berätta om verkliga händelser och dess skeenden. Men den massiva mängd glorifierande dystopier  som bitvis totalt dominerar populärkulturen.. den håller inget öga öppnat under längre tid än man kan räkna i minutrar och timmar. Den börjar kanske bli en självuppfyllande profetia? Jag håller med om att Milla Jovovich är smashing hot! men det gör inte posttraumatisk stress mer sexigt.

Är det inte dags att överge den nu när det står allt klarare att flera av de riktigt stora bestsäljarna på temat är finantierade av försvaret i några av de stora militärmakterna, att tv-spel på beställning är utformade för att dubbla som utbildningsmiljö för nyrekryterade soldater. 

Kommentera