Ögonblick i livet – Litteraturbombaren

IMG_4671_3

Vissa ögonblick fastnar och morgonen den 7:e december 2004 hör till den kategorin. Jag sov dåligt den där natten, som så många andra nätter den hösten och vintern vaknade jag så snart det ljusnat efter alldeles för få timmars sömn. Sömndrucken låg jag kvar i sängen när det hörs ett väldans dån och fönsterrutorna skallrar till ordentligt, sedan blir det knäpptyst igen. Inga fler ljud, ingen åska, inga blixtar, inga sirener. Knäpptyst.
Jag hade aldrig tidigare hört fönster skaka i ett massivt betonghus, välisolerade treglasfönster som skallrat likt åskplåtarna bakom Dramatens stora scen.

På förmiddagen får jag höra vad som hänt, i kvarteret bredvid är en av lägenheterna helt utsprängd. Man vet inte varför men spekulationerna florerar som en vild sommaräng. Var det ett attentat? Ett självmord? En olyckshändelse? Ingen vet just då. Hela gatan är avstängd och nyfikna ögon letar sig dit för att se spektaklet med egna ögon. Där uppe precis under takåsen syns ett stort hål fyllt av bråte istället för den vackra sekelskiftesfasaden, det där huset har jag gått förbi tusentals gånger I mitt liv, där uppe finns inte mer.

Och jag tänker att nu vet jag hur det låter, hur det känns när en hel våning sprängs i luften. Men tankarna vill inte stanna där.. snart står det klart att det jag hört också var ljudet av tusen frågor som aldrig kommer få ett svar, ljudet av unika och ovärderliga litterära verk som aldrig kommer komma tillrätta, ljudet av barn som aldrig kommer få träffa sin pappa igen, ljudet av ett par tre dussin människor som just blivit av med sina hem på obestämd tid. Ljudet av frustration som skapas.

I lägenheten bodde den så kallade KB-mannen, han var idehistoriker, författare och sedemera bibliotekstjuv under utredning.

Kommentera