I did not see this coming

IMG_5258_800

Vissa saker i beklädnadsindustrin är riktigt ruttna och det är inte som du tror..

Fibrer, materiallära, mode, skrädderi, konfektion, tekniska och elektroniska textilier – det är min grej, det är vad jag sysslar med och alltid har gjort. Jag gillar det. Nej, jag älskar det! Men samtidigt så händer det där andra… om och om igen kommer jag till den där punkten där jag inser att jag absolut inte vill syssla med det. Inte under rådande omständigheter!

Det är inte att jag tröttnar, det slutar aldrig fascinera mig, ämnet i sig fortsätter vara lika roligt.. men det råden en riktigt jäklar rutten kultur inom stora delar av branchen. En kultur jag inte under någon del av mitt liv kunnat stå ut med att vara en del av. No way! 

Jag trodde att den här gången är det annorlunda, den här gången blir jag en av dom som landar på toppen, den här gången ska jag vara stark – vara mig själv – stå på mig! Men jag kan inte, jag kan inte vara på någon nivå i den där hierarkin. 

I drygt nio månader har de här tankarna grott – för mig att vara i den här branchen med min personlighet är som att vara i ett misshandelsförhållande och jag är trött på att vara medberoende. Det står en elefant mitt i balsalen och jag är trött på att behöva försöka dansa så nära som möjligt för att fortsätta vara med i leken och samtidigt ständigt finta den där klunsen för att inte bli nedtrampad. 

Den här gången gör jag inte slut, det kommer ändå inte hålla, jag älskar ju att syssla med det här!!! Den här gången säger jag som det är, den här gången sätter jag upp nya regler. Jag bjuder in till en ny dans, men hörrni.. lämna elefanterna hemma. 

Kommentera