Stig in, Stig ut.

image

Det har funnits många Stig i mitt liv de senaste åren. Den förste och den äldste, den sedan länge framlidne och ständigt närvarande Stig Lindberg hänger kvar. Hans textilier hänger i köket, i sovrummet och livsverk till och med i docksängen. Hans fat och skålar står hemma i skafferiet hos närapå hela släkten. Skärvorna någon troligen spillt tårar över förvandlar kreativa Florin till fantastiska smycken. Honom har jag googlat många gånger både på nätet och genom glasmontrar på auktionsverk och museer.

Den andra Stig är herr Nilsson, det första nya ansiktet jag mins efter universitetsantagningen, personen som påverkat mig till att gå helt andra vägar än jag hade tänkt och det är jag glad för! Jag undrar om han vet om det?

Den tredje är troligen Sveriges mest överkvalificerade vaktmästare, Stig Abrahamsson, mannen som fixar allt. Alla maskiner ingen annan förstår sig på klappar han lite på och sen fungerar de igen. Kan man inte göra något så bygger han en lösning. Och han är alltid glad! Magi, ren och skär magi som vandrar runt i ett par vanliga skor.

Men nu stiger jag ut, jag tar nästa kliv ut bort någon annan stans i världen men jag hoppas komma åter. Just nu behöver jag göra annat ett tag men när gnistan är tillbaka så kommer jag vara det också, Textilhögskolan är en plats där man måste brinna för det man gör för att det ska bli en bra tid men just nu har jag inte mer än lite glöd kvar längst in i kaminen samtidigt som det rinner lavaströmmar längs klippväggen på andra sidan om mitt berg. Det här huset med kaminen står i trygghet men jag kan inte stanna! Jag behöver ta på mig aramidoverallen och surfa på kolfiberbrädan mer för de där glödande heta vågorna som ska bli morgondagens berggrund.

Kommentera