”Det hade inte kunnat vara bättre!”

image

Jag tittar ut över kyrkogården och hör tystnadens öronbedövande skrik komma emot mig i den kvava natten. Där hettan hänger som ett plaskblött regn i ultrarapid. Som att bara knappt kippa luft, långsamt dränkt av klibbig djungelluft.

Nyss stod jag mitt i ett myllrande vimmel av ansikten, skor, bilar och ljud. Nyss dansade ord och tankar runt som Freddan i strilande skyfall. Plask och swoosh. Nyss sjöng den aldrig sovande staden sina vaggvisor, nu är den arg och tyst. Den tänker tiga ihjäl mig, den tysta drunkningsdöden. Den där tidningarna skrev om här om veckan ni vet.

Kommentera