Stop(e)motion

image

När världen exploderar och efter en hundradels ögonblick fryser i en perfekt stillbild av det som ligger mellan ”före” och ”efter”. Där i den stillbilden. Du vet känslan. Du vet var jag vill komma..

Mins du känslan första gången du såg en häst galoppera i ultrarapid? Det gör jag!
Mins du känslan första gången du såg en droppe falla ner på på en vattenyta och med en gång fara tillbaka upp i en pelare som bildar en ny droppe vilken strax faller tillbaka och ansluter sig och blir ett med den stora massan? Det gör jag!
Mins du känslan när du såg en skottlossning a la vilda western demonteras i sina pyrotekniska beståndsdelar? Det gör jag!

Med den känslan förskjuts tidens utbredning och rummen mellan ”före” och ”efter” stjäl huvudrollen i en sedan länge söndertolkad pjäs, den förvrängda tiden rregisserar om farsen till ett välbalanserat och knivskarpt drama.

I det frysta ögonblicket där i mellanrummet går mina minnen runt och undersöker dina. Det delar en obegriplig värld i ett nytt ”före” och ”efter”. Det fyller i några fler vita fläckar på min karta. Det får mitt hjärta att gå sönder längs gamla lagningsfogar och den här gången kommer jag plocka tillbaka några fler bitar i rätt ordning.

Du pekar ut alla fel och misstag jag inte visste att jag gjort och det är bland det bästa som hänt mig! Så lätt och så komplext, som en helt fantastisk självbiografisk stopmotionfilm om en liten ensam australiensisk flicka som fick en oväntad vän på andra sidan jorden tack vare sin mammas kleptomani och en stulen sida ur telefonkatalogen.

Ibland känns mitt liv sånt, som den omöjliga brevväxlingen genom jordens mitt, jag undrar bara om det är berättaren, berättandet eller berättelsen som är pudelns kärna..? 

Kommentera