Att släppa taget

image

Just nu känns det som jag slutat simma motströms men det går så fort i det forsande vattnet att jag tappar kontrollen och hamnar under ytan, slår huvudet i stenar eller fastnar i någon virvel där allt bara snurrar så jag inte vet vilket håll som är rätt. För varje simtag har mjölksyran byggts upp mer och förmågan att styra upp färden och balansera kroppen rätt i vattnet minskat. Men det är ändå skönt att vara påväg åt rätt håll! Det är jobbigt och jag har försökt hitta andra vägar men tappa kontrollen var enda sättet just här och just nu. Det känns verkligen som en naturkraft och det är ganska befriande. Det blir många kallsupar men jag kommer att överleva!

Kommentera