Tjugofem år, snart två o ett halvt..

image

Jag vill lägga mig på golvet på Konsum och skrika, sparka och slåss som en ettåring!! Sen inser jag att jag känner så eftersom jag bevittnat en vuxen människa göra den socialt accepterade ekvivalensen till det mitt framför ögonen på ett helt rum fullt av människor som alla betedde sig på samma sätt som vuxna människor brukar bete sig när ettåringar gör så. Antingen vänder de i gången och struntar i den där burken konserverade ärtor, eller så tar de ett stort kliv över ungen utan att röra en min som om de blivit över en krossad ketchupflaska, om de inte råkar vara den typen som går fram och skäller ut den trötta och modfällda mamman som står bredvid redo att stryka barnet över håret så snart affekten börjar släppa. Alltså jag fattar.. men inget av dom tre sätten gör någon skillnad!

Explosiva barn av Ross W Green är värd att läsa även för att bättre lära sig hantera vuxna som beter sig på det här sättet. Det går inte att uppfostra bort men man kan lära sig skadekontroll. Men är man av någon anledning en människa som är extra känslig så gör man bäst i att så neutralt som möjligt lämna situationen snabbt. Vad man än gör när man själv hamnar i affekt kommer bara att förvärra beteendet.

Kommentera