Mobilen eller barnet?

image

Jag var igår den där mamman alla tittade snett på i väntrummet på BVC, när jag satt där och försökte föra över alla filer för att byta minneskort i mobilen och medan barnet satt ensam och lekte på andra sidan rummet. Om blickar kunde döda!!… Jag var så oförskämd att jag bara tittade upp, log vid ögonkontakt och fortsatte knappa istället för att gulla, prata och umgås med de andra mammornas alldeles underbara bebisar.

Vad de mammorna inte vet är att jag och mitt barn satt i bilen och pratade större delen av tiden under vår fem timmar långa bilresa samma dag. Och att jag mätt på flyktig bebiskontakt, jag lär gärna känna och umgås med vänners barn men jag känner ingen som helst bebislängtan längre och känner inte större lust att leka med deras bebisar än jag känner lust att prata om vädret med kostymnissen i sätet bredvid på bussen.

Varken jag eller mina barn orkar umgås och interagera med varandra varje sekund vi skulle kunna ha tillsammans. Ett spel i andra änden väntrummet kan vara mycket mer givande att försöka klura ut själv än att fråga mamma hur man gör! Och likaså kan det vara intressantare att testa nya filhanteraren på mobilen än att göra oändligt långa lekobservationer dagarna i ända.

Är det verkligen någon som på allvar tror att valet står mellan barnet och mobilen!? Då måste man som förälder ha ett ganska stört anknytningsmönster med mig i bagaget eller ha oroande svag impulskontroll.. Så sluta skjuta giftpilar genom ögonen är ni snälla.

Kommentera